söndag, januari 22, 2017

Igår ordnade jag dimma...

När jag kom till stugan sken solen och jag trodde
att solen skulle skina genom plasttaket i nya rummet
och det skulle bli lite varmare än utetemperaturen.

Ack vad jag bedrog mig, solen räckte inte upp bakom
skogen, den smet förbi så det blev inte så varmt som 
jag hoppades. 

Sedan kom dimman.... jaha, tänkte jag då. Nu blir det
till att elda och sen så befinner vi oss i Lutzen  ( för de 
som vill ha rättstavat får här två prickar som ni kan placera
över u:et : jag får inte dit dem på rätt sätt)

Nu bar jag ut mängder av saker som skulle eldas.
Helt plötsligt dök D upp i sin nytvättade bil, tji fick han när
han åkte vägen ner till stugan, man kan säga att den såg
inte nytvättat ut när han parkerade.

Jag hade ett gammal bord från 30-talet, med ett trasigt hjul
det for in i elden av bara farten.

I Friggeboden fanns två kassar med "stugakläder", kläder som
jag använder när jag målar eller vet att jag kommer att bli skitig.
Jaha och hur ofta har jag använt dem? Inte en gång på två år.
Skjuts in i elden, nästa kasse innehöll 10-15 svarta tröjor, in i 
elden med dem. Motiveringen var att jag inte ska jobba som tolk
efter andra juni så jag behöver dem inte alls efter den datumen.

Och när jag tänker efter så har de nog legat i kassen i två år 
också utan att jag ägnat dem en tanke..... nu blev de aska och 
dimman lägrade sig över området.

På skidområdet i stan stakade de vidare med sin världscup,
de klarar sig utan mig för det var 30.000 andra där och hejade.

Nu har Friggeboden helt plötsligt fått lite liv för jag hittade andra saker
som jag kunde ta med till stan och svärsonen som håller på att reparerar
deras kök. En rulle med som jag kallar foam, samt en rulle med lumpapper 
som nog heter lumppapper... (jäklar vad många p i samma ord)
Friggeboden kommer att få sig en rejäl ansiktslyftning, jag kommer att få
mer plats där när allt är ordningsställt.

Kl. 17 är det kalas hos ettan, hon har fyllt år så idag blir det tacos med
släkt och vänner. 



fredag, januari 20, 2017

En lättsam dag.

Klockan ringde 8 ???? jaså. Jag stängde nog
av den och tyckte: va fasen .. jag sover en stund till.
Vaknade 9.45, tur för mig att jag började 10.45.
Hann till jobbet och fick samtal från dottern att ettan
var sjuk. Ok, startade en lektion, prov i historia, for
och hämtade ettan, tillbaka till lägenheten. 
Med dörren öppen till trappuppgången och grannens
dörr lika öppen så låg sjuklingen i soffan och slappade
under tiden som jag startade en till lektion. 
Matte som gicks igenom och sen hem igen.
När jag kom hem så ringde fritids och det var tvåan som
undrade var hon skulle ta vägen. Lilla gumman, jag hämtar
dig också, klart att du ska vara med här du också.a 

Nu ska vi spela knäcka koden.. gissa vem som får stryk?



torsdag, januari 19, 2017

Och där slog det tillbaka.

Några elever skulle göra en enkät ang. att starta
en dejtingsida på nätet.

De gjorde frågor och gick runt i klasser och delade ut enkäten
med utvalda frågor angående dejting. 
När eleverna kom tillbaks så sa de att svaren inte var
helt korrekta för eleverna förstod inte alla ord i frågorna.

Gymnasieelever andra och tredje året tillfrågades.  


*bankar mig i skallen med en spikklubba och önskar att jag
vore pensionär igår*

Tänker på de där tre grabbarna som hade visioner.

Återkommer gång på gång till det de sa, speciellt den där 
grabben som sa att han bodde så nära skolan när han gick
i sexan att han kunde åka fyrhjuling dit. 

Vilken kille, reparerar bilar och tjänade 90.000 förra året på
det. Hur får man en så engagerad son? En pojk som vet
på ett ungefär vad han vill. Ja, inte blir man sådan av att
sitta och glo på en skärm, eller chatta på mobilen. 

Man får nog ha först och främst  ha en pappa, morfar, farfar som
har ett bilintresse, kanske en mamma, mormor, farmor med
intresse skulle gå bra också. 
Jag ser ju själv att jag överför mitt byggande till de två äldsta 
barnbarnen (flickor).

Inser vikten av att ha engagerade föräldrar sådan som också har
ett intresse eller vet hur man styr in någon mot ett intresse. 
En eller två föräldrar som är närvarande och som hjälper till
när det behövs. 
Hur ser det ut idag? Har vi engagerade föräldrar? 
Jag vet inte, det enda jag ser är föräldrar till småbarn, föräldrar
som joggar med barnvagn skjutandes med en näve och mobilen i den andra,
Föräldrar till halvvuxna barn lyser med sin frånvaro.... jag ser dem aldrig
ihop med sina barn. 
Usch och fy... nu ska jag åka och jobba. 

onsdag, januari 18, 2017

Båten ligger där den ska...

I sjön ligger endast däcken kvar, de var fastfrusna och
gick inte att få loss. Vi stretade och drog och snart hade
vi fått upp båten på land. 














Raskt tog vi oss till Limmareds värdshus och
åt deras berömda schnitzel (va är det för stavning?)
Det var gott.

Funderar på att skriva en insändare om mörker och 
lilla staden. Undrar om det är någon mer än jag som
inte tycker om att gå ut i stan när det är mörkt? 

Ledig dag.

Båten ligger i sjön upp och  ner. Idag är dagen då vi
ska försöka vända den, dra in den till land och sedan
vända den igen upplagd på däck.

Hur det går, det återstår att se.

Vädret är på min sida + 2 och dimma. Det blir en härlig dag.

Ang. världscupen som hålls här i helgen, de förväntar sig 
55.000 besökare. Och då tänker jag: Alla bilar, var ska de
ta vägen?

Jag ska i alla fall parkera min bil bakom huset så gatan är fri
att parkera på om man vill. 

Nu packar jag och drar vidare till Tillflykten. 


tisdag, januari 17, 2017

Så underbart.

Eftersom jag slutade tidigt idag så for jag till vår högstadieskola
för att fika med damen i uppehållsrummet. (eleverna kommer dit
och köper glass, frukt eller fralla).

När vi stod och pratade kom tre grabbar från en sjua och började
prata. Wow... härligt, de pratade. Jag såg inte en mobil i någons
hand. Jag var nyfiken och frågade var de kom ifrån. Alla tre bodde
ca en mil utanför lilla staden. En sa: när jag gick i skolan i byn då
kunde jag åka fyrhjuling dit. De var så naturliga och pratsamma att
jag var salig av lycka. 

Den ene av dem berättade att han lagade bilar som han sedan sålde.
Jag frågade vad han skulle söka när han skulle börja på gymnasiet 
(oftast vet de inte det när de går i sjuan), blir det fordon då eller?

Han svarade, nja, jag tror jag ska gå skog eller så blir det något med
grävmaskin för det är så bra med det för man får oftast jobb efter skolan och 
man får ta alla möjliga körkort på den linjen. 
Olika körkort är ju alltid bra att ha avslutade han.

De andra grabbarna var lite osäkra på vad de skulle göra men det lutade lite
åt jordbruk eller skog....

De där ungdomarna gjorde min dag, så härligt att få prata med några som
var sociala, kunde föra sig och som verkligen hade huvudet på skaft. 
Det var landsortsungdomar och det är lite mer äkta i dem är de som 
strosar runt på gågatan och fånstirrar in i sin mobil.
Fördomar.. ja, jag vet. 

Fick mig ett gott skratt.

En lärare berättade att hon på en högstadieskolan blivit kallad
för jävla kärring.
Hon ringde hem till eleven och berättade för pappan och sa: Tycker du det
är rätt att din son kallar en kvinnlig lärare för jävla kärring.
Pappan svarade: Det är ju lite svårt att kalla en manlig lärare för det.

RIDÅ.

måndag, januari 16, 2017

Dottern tipsar

och jag hänger på.

Det handlar om att spara.
Vecka 1, spara 10 kr
Vecka 2, spara 20 kr
Vecka 3, spara 30 kr
osv osv tills du är framme vid sista veckan nr 52.

Gör du så här så har du sparat 13780:-

10 + 520 X 52
--------------------
          2

Man tar en almanacka och fyller i antal kronor varje vecka och
sedan när du sparar så stryker du den summan. 
Gör du så här så behöver du inte ta det i tur och ordning,
har du mer pengar en vecka så väljer du en vecka med en
större summa. Jag har börjat nyss och har gott om pengar
så jag har tagit stora summor först ... 


Vem är jag att kritisera andra?

Jag är den som levt 64 år.

Jag är den som sett utvecklingen med dator/mobilanvändande.

Jag är den som jobbat i en och samma klass under tre år.

Jag är den som jobbat på gymnasiet i en och samma klass under tre år.

Jag är den som ser skillnaden på 1994 års elever och hur de är idag.
(så länge har jag jobbat inom skolvärlden både som lärare och tolk)

Jag är den som ser empatin försvinna. Kamratskapen lösas upp, var
       och en sitter vid sitt sociala media. 

Jag är den som ibland svarar på frågor när eleverna inte förstår sin uppgift.
       Det är för många ord som de inte förstår.

Jag är den som är uppgiven, skräckslagen och oroad över hur framtiden ska
bli för de små liven. Hur ska de klara ett jobb, fixa familj när de inte ens tittar
upp från sina skärmar? Hur ska de ta igen allt det sociala de har förlorat, vem
ska säga till dem att man säger hej när man kommer in i ett rum, att man tar
i hand och hälsar, att man tackar för hjälpen (om man fick någon).

Nä mina vänner, vi går en mörk framtid till mötes. 

Tack och lov så har jag mina barn och barnbarn, de får axla manteln,
i alla fall i min familj. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Och så tittar jag in på några bloggar, barn högt och lågt, barn med paddor, plattor
och allt vad det heter. Barn sitter i sofforna och glor på tv eller spelar tv-spel.
Mammor sitter ute och äter lunch, 5-6 stycken alla med mobilen i handen, eller
liggandes vid tallriken. 
Någon reser sig och går på toa och tar mobilen med sig.
Men vad i helvete är det frågan om. 
Väntar alla mammor på någon slags organdonation så de inte kan lämna telefonen på bordet den tid det tar att kissa. Rädslan för att missa något är helt otrolig. Är ni så jävla viktiga att ni måste ha mobilen med alltid?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag har jag kommit till insikt ang. en resa till Tyskland. Vi ska resa alla treor på den
skola jag jobbar på. Stanna borta i en vecka och bo på hotell i Berlin.
Nu har jag bestämt mig: Jag ska inte följa med. Jag vill inte offra en vecka och lägga 
den på människor som inte är intresserade. Antingen får jag semester eller så får
de hitta något annat jag kan göra här hemma. 
I morgon ska jag meddela rektorn mitt beslut, han blir inte glad men det skiter jag i.

söndag, januari 15, 2017

TV... min nya favoritsak.

Här står tv:n kvar på sin plats, där den hamnade
vid juletid.
I morse så knäppte jag på den och hamnade på
Kunskapskanalen.. ngt slags forum.

Jag blev fast, lyssnade och tittade. 

En man (amerikan) pratade om skärmtid. Jag lyssnade,
håret reste sig på armarna.... ÄNTLIGEN en människa
som ser nackdelar med barn och vuxnas surfande, tid
vid datorn.

Efter ett tag insåg jag att jag missat hans första 10 minuter.
Jaha.. nu får jag leta upp det på nätet.

Kunskapskanalen kan man inte se på SVT play. Varför inte, undrar jag?¨

Ja ja.. det ska nog lösa sig. Fram till tv:n igen och bläddra i programmen.
Det löste sig, programmet går i repris tre gånger kommande vecka.

Nu är jag glad för jag lyckades trixa lite och fick fram inspelning så nu
kommer programmets första timme spelas in imorgon ....
och sen kan jag sitta där och titta och säga och tänka.......

VAD VAR DET JAG SA??????

Mannen berättade också att han skrivit en bok om dataanvändande.

Återstår att ta reda på vad han heter och följa upp den spännande
människan.