torsdag, december 31, 2015

Spretigt värre.

Om mina tankar kunde höras så skulle 
de låta så här:

* Fan, vad jag ser dåligt, måste nog gå till optikern.


* Jaha.. å så  blir det bingo ikväll med barnbarn 1 o 2

   + svärson. Var det jag som skulle köpa lotter?

 * Jag vill ner till stan.... men vad ska jag göra där?

     (kanske köpa lotter)

* Usch vad jag snöt mig häromdagen ... känner hur

  jag slitit ut huden under näsan. Undra om det syns?
         (och efter en titt i spegeln... det syns)

* Ska jag fota mitt bunkringsskåp? Med vad? Surfplattan,

  nya datorn, eller kanske den här jag skriver på just nu?

* Jäklar nu tittar papegojan på mig så där igen, den blicken

   säger: GE MIG MAT OCH DET NU!

* Vem sa att det skulle regna idag? - 0,9 grader, då blir

   det väl snö eller? På balkongen är det + grader i alla fall.

* Förbaskade snickare som inte startar med mitt bygge.

*  Idag ska jag börja med min nya trend. Spara tretusen,

   dela det som är över av lönen i fyra kuvert. 
  Handla, blir det något över i kuvert nummer ett så förs
  det över till kuvert nummer två osv osv. 
  Summa summarum: Jag blir rik! 
  Nu ska jag bara dela summan i fyra och hämta pengar
  från hålet i väggen.

* Den fjärde januari kommer min beställda vikvägg hem och

  där försvann 1795:- Men jag får en fin dörr.

* Nu är nog min hjärna överhettad, jag slutar härmed.


baj baj. 

    



onsdag, december 30, 2015

En sån däringa lista.

Det gick inte att skriva någon riktig lista.
Jag hade tänkt stjäla en från någon 
annan och sedan fylla i mina svar.

Det blev inte många ordentliga svar
för jag är nog ganska osocial och har
varit så under hela året. 2016 blir kanske
ett mer socialt liv.




Vilken var den roligaste festen under året?
Fest???? Jag har inte varit på en enda, men 
inbjudningar har funnits. Jag har tackat nej till
en Thailandsresa, en kryssning och en helg på
ett lyxhotell. Varför? För att jag just då inte hade
någon lust.

Värsta händelserna under året. (5 stycken)
Här har livet gått sin gilla gång och det värsta
har inte hänt.

Roligaste sakerna under året. (5 stycken)
Tja, livet är väl en rolig sak x 5.

Vad har du lärt dig under året?
Att romaner kan delas in i hur de är skrivna.
Nyttig kunskap, kommer att bli användbart resten av mitt liv.

Ångrar du något?
Eventuellt en aning ånger över att jag inte åkt
till Göteborg.

Vad har du tittat på? (film, teater, naturprogram)
Byggprogram från alla världens hörn.

Vad är det bästa du fått i år?
Vid barnbarnspassning fick jag många ömhetsbetygelser,
fina teckningar, hjälp med matlagning, dukning, diskning.

Årets bästa SMS?
Från S när han svischade förbi min stad.

Vad är det bästa du har läst/lyssnat på i år?
Dag Öhrlund och Dan Buthlers böcker om 
Christian Silverbielke. 
Lars Keplers bok Stalker.

Vilken bok vill du läsa under 2016?
Ut i skogen.

Vilken är din favoritblogg?
Jag har många men en som gör dagen lite roligare
är Ketchupmamman. En som visar livet är I will not 
keep calm and you can fuck off.
En stark människa är Krakelsprakel.
+ ett tiotal andra som ger mer än de tar. Ingen nämnd
och ingen glömd.

Vad ser du fram emot att få göra 2016?
Bygga, dra ström, måla, mura, installera kamin,
hänga upp mina virkade gardiner i mitt nya rum.

Vad tror du om framtiden/2016?
Ja, titta i mitt bunkringsskåp så anar du vartåt det
lutar.
Jag tror på katastrof av det ena eller andra slaget.

måndag, december 28, 2015

Den ena bloggen efter den andra...

Kommentarerna vimlar av: söta du, finaste, raring..
för fan det är väl ingen såpopera vi lever i.

söndag, december 27, 2015

Kraxar

Jag är hes så för omgivningens skull har
jag varit hemma ensam hela dagen.
Den nya dörren har jag målat en gång, 
jag har tittat på tv, jag har virkat, jag har 
ätit två ägg... matlusten är visst sjuk också.

*god natt*

Å så kom den då...

Den där förbannade snön, nu är den här.
Så infernaliskt onödigt nu när julen är över,
för det är väl då vi ska ha snö.

Jag blir fundersam på snickaren som skulle
ha börjat under veckan, ingen har varit där,
allt ser ut som förut... obörjat.
Och nu kom snön, huamej, hur ska det gå?

Jag har varit osocial så det står härliga till,
inte nog med att jag var hemma julafton,
jag har lyssnat på Dag Öhrlunds senaste
bok "Motvind" över 10 timmar, nästan i 
sträck. 
Wow vilken bok. Jag älskar Silverbielke,
eller kanske inte, jag är rädd för honom
och undrar hur hans hjärna är konstruerad.
Han hamnar i alla möjliga och omöjliga 
situationer och klarar alltid upp allt.
Med titeln "Motvind" tänkte jag att nu... nu
blir det nog jäkligt för honom. Och det blev
det... men hur den slutar det säger jag inte
det får du läsa själv.

Nu har jag gått över till en annan bok. Lena
Matthijs bok "Lejonet från Zagbos", en handling
som utspelar sig i mina trakter. 
Lena Matthijs är polischef i grannstaden Borås
med rätt att skriva böcker. Hon är duktig.

Stugbesöket är inställt och som orsak har jag all
den snön som fallit, misstänker att vägen inte är 
plogad och då blir det för jobbigt att ta sig ner till
stugan.

*slut i rutan*


fredag, december 25, 2015

Märkligt.

Ser på facebook hur mina "vänner" bjuder
in flyktingar till deras julmiddag... de ska
få se hur vi firar jul.
De bjuder in muslimer.... varför?  Har de någonsin
firat jul? 
Vill du bjuda in någon gör det en helt vanlig lördag.


Varför inte ta en tur till äldreboendet under julen där
våra gamla sitter ensamma med enbart en personal
som ränner som en iller mellan de olika boendena.

Ta med lite julfirande till gamlingarna istället,
umgås med dem ett par timmar eller så. 

Så här skrev en 93-årig dam om hur hon firade
sin jul:

"För två år sedan firade jag jul med grannens katt"


Efter att ha gått igenom FBinlägg ser jag hur många som
suktar efter bekräftelse, de har gjort det och det och i
kommentarerna kan man läsa lovord och hurrarop.

Det läggs ut bilder på barn både högt och lågt. 

Bilder över middagsbord och människorna som sitter
vid bordet och precis blivit fotograferade, sitter med
sina mobiler i händerna.

Lägg undan den där jävla mobilen och ägna er åt varandra
istället.

torsdag, december 24, 2015

Jul igen.

Många bloggskrivare summerar sitt år,
det år som har gått, 2015.
Jag tänker bara skriva: jaha, där försvann
det året och nu kommer ett nytt.

Jag har gett mig själv en julklapp, en
vikdörr från Bauhaus.

Om leveransen fungerar som den ska så 
kommer den hem i mellandagarna...

En tidig julklapp var ju kap/gersågen, den
ligger i säkert förvar på toaletten i stugan.

Nu söker jag bara ett litet bord som jag kan
montera den på.

Mina barn (vuxna) tillbringar julen hos sin pappa,
jag brukar försöka jobba på julafton men i år
ville det sig inte, ingen ville vara ledig.

Jag blir inte ensam för K kommer hit sent på julaftonseftermiddag.
wow vilket ord.

Nu är det papegojfrukost, han sitter och blänger
på mig och tycker väl att jag är lite sen.
God Jul på alla.

tisdag, december 22, 2015

Galna världen.

Nu vill boverkets chef Jaana Valik
att bostadslösa ska vara med och 
bygga sina egna bostäder.
Det måste väl kännas som en käftsmäll
för en snickare/murare med 28 års erfarenhet?

Och så startar vi en ny linje på skolan,
flyktingar utbildas till elektriker, det kan
de klara utan att vara jättebra på svenska.

Jaha, och våra svenska elektriker, ska de
stå med mössan i hand och buga när andra
med antagligen lägre lön tar deras arbete?

I Fagersta har de ett nytt "hittepåjobb": Duschpoliser.

Nä... nu vill jag hoppa av. 


måndag, december 21, 2015

Tiderna förändras...

Förr kallades doktorns fru för doktorinnan.

Om man tar en promenad på kyrkogården och läser
gravstenar så ser man många titelsjuka.... döda.

söndag, december 20, 2015

Meeeeen guuuuud så pessimistisk jag är.. här kommer annat.


   Matkategorin 
* åt lammbiffar hos son och svärdotter igår. .... mums.
* åt julbord hos dotter och svärson igår. .... mums.
* åt choklad hemma hos mig igår ..... mums äcklad äcklad.

  Hjärtkategorin
* SP har slutat spela..... jag var inte där en enda gång.
   klapp på axeln och vågen. 

* D hör av sig, K hör av sig, J hör av sig.... ändå är jag ensam 
    på julafton.

* JW o SP fortsätter i Stockholm till hösten. ... glad för då vet 
    jag var han är. 


Domedagsprofeten talar... (jag).

Om jag ser mig omkring så ser jag mest elände.

Skolor som inte fungerar, eftersatt sjukvård, vård
av äldre har blivit förvaring med en aning tillsyn.
Gamla faller och blir liggande för ingen i personalen
har tid att titta till dem och många av dem vill inte ha
personalen rännande där titt som tätt så det rimmar
illa kanske. 
Men de som jobbar ska ändå ha tid till det och det har 
de inte idag.

Nu tror jag inte att ovanstående saker är det som
får Sverige på fall, utan det är något helt annat.

Krig som utspelar sig långt härifrån kan få konsekvenser
här i vårt land, det tar tid innan vi drabbas men nog 
kommer vi att göra det.

Om Pakistan smäller av en atombomb mot Indien eller
tvärtemot tar det 3-4 månader innan vi nås av det 
svarta smutsiga molnet, här blir svart, kallt och tillvaron
blir helt förändrad. Mycket av det vi odlar idag kommer
att bli omöjligt att odla på grund av att solens strålar inte
kommer hit, inte kan tränga igenom det svarta molnet.

Blir det ingen atombomb finns det mängder av andra
saker som kan hända och som kullkastar våra liv.

Det behöver inte vara stora saker, det räcker med 
några stycken självmordsbombare. 
Och sanna mina ord, de är redan här, de planerar 
nästa dåd. 

*jag bunkrar vidare*




lördag, december 19, 2015

Jullunch med "kollegor"

Lunch igår med hela skolans personal, jag satt
vid samma bord som lokalvårdarna, det ger mig
mer än att sitta vid lärarna som inte pratar annat
än arbete. F-varningar, stödundervisning, studie-
verkstad.... och allt annat bla bla bla.

Vid bordet fanns också en SFI-lärare och hon 
gav mig vatten på min kvarn ang. hur undervisningen
tas emot av eleverna.

En dag är det tretton elever från olika länder, nästa
dag är fyra borta och så kommer det en ny...
Läraren tyckte att det var ohållbart, ingen av de 58 elever hon har orkar/vill lära sig, ingen ser någon framtid i Sverige.. de flesta vill hem igen och lever här för en framtid i sitt
gamla land. 
Och jag förstår dem, de känner sig inte välkomna här,
de har förlorat allt, allt de äger är en mobil och en halv
resväska med kläder. 

Jag kan inte tänka mig hur de har det i sina trånga 
lägenheter, tretton personer i en tvåa. Hemska tanke.

Från min balkong kan jag se ner över ett "flyktingboende",
jag vet inte om de har flyttat in än men ibland kan jag
höra hur det pratas utanför lokalen, högljudda röster
på främmande språk.

En gammal fabrikslokal har gjorts om till boende, en
plats eller kanske bättre att kalla det en förvaring.

Staden har fått 32 miljoner från staten för att driva och
förse människorna med det nödvändigaste.
Vad gör vår stad/kommun? Jo, de går ut i tidningen och 
tigger ihop saker, blöjor, bindor, leksaker till barn, varma
kläder. 
Leksaker till barn är lätt att skaffa, åk till alla våra dagis, 
ta 10% av leksakerna som finns där så har ni så det räcker
i alla fall till barnen i boendet här. 

Tro nu inte att min stad är en generös stad som välkomnar
människor i nöd, nej, nu har vi fått billig arbetskraft, och om
de flyttar inom 3 år så har vi tjänat en hacka på dem för 
efter 3 år så får kommunen betala allt själva utan bidrag
från staten.

En familj med 2 halvvuxna döttrar, en döv och en hörselskadad, pappa och mamma arbetslösa ingen av dem var svensktalande, familjen bodde här i mer än tre år... och efter tre år vet vi att det kostade pengar. 

När familjen ville flytta till den stad där det fanns dövskola fick de hjälp av tolkar och socialsekreterare  ... herre min tid så fort det gick att flytta familjen.

Stånk o stön... där var vi av med den kostnaden. 


torsdag, december 17, 2015

Glädjeämne...

Idag träffade jag en 13-åring från Syrien som
hade varit i Sverige i 13 månader. Hon pratade
felfri svenska och kunde till och med förklara att
hon hade lärt sig svenska tack vare att hon flyttat
till en liten by utanför min hemstad. 

I skolan var hon den enda i den klassen som talade
arabiska. Hon gav inte mycket för förberedelseklasser
för där var det alltför lätt att prata sitt modersmål med
de andra eleverna tyckte hon.

Vilken tjej, hon kommer att ta sig fram i livet, 
och jag hoppas verkligen att det går bra för henne.

sverigetillsammans... visst låter det fint.

#sverigetillsammans

Vill du ta emot nyanlända på din arbetsplats?

Ring oss på 0771-416 416 och tryck 4 så hjälper vi dig att hitta rätt kompetens för praktik och jobb.
Sverige tar krafttag för att tillsammans hjälpa nyanlända att komma in i arbetslivet. 
Vi på Arbetsförmedlingen hjälper dig att få in rätt person på rätt praktikplats eller jobb. 
Tillsammans tittar vi på dina rekryteringsbehov och kopplar ihop dig med rätt arbetssökande. 
Ring oss så berättar vi mer!
Du är självklart också välkommen att kontakta din lokala arbetsförmedling om du vill.

Prioritera är svårt.

Ska jag göra A så kanske jag får försaka B... eller?

I en blogg läser jag att två saker är för dyra, får välja
en av dem säger bloggskrivaren.

Inlägget dagen efter visar hur bloggmänniskan är på
salong och förlänger håret, och nästa bild visar hur
bloggmänniskan är och gör någon slags ansiktsmask.

Men HALLÅ.... Är allt bara yta och fasad?

Snyggaste människan i stan eller?

onsdag, december 16, 2015

Nedräkning..

Snart så är det lov. Två riktiga dagar kvar o en lite
halvriktig.
Min goja sitter o pratar med en märklig röst...var har har han
hört den?

tisdag, december 15, 2015

Tisdag

Min lilla dator har gått hädan. Surfplatta får duga tills den
nya beställda dyker upp som ett paket på posten.

måndag, december 14, 2015

Igen.

Måndag igen, kommer de verkligen att räcka
året ut och blir det några kvar till nästa år?

söndag, december 13, 2015

Jag vet....

Vill man ha många kommentarer eller läsare
av sin blogg, då går man in på en välläst bloggares
sida, skriver en kommentar och vips så ökar
besöksfrekvens betydligt.

*återgår till livet*

lördag, december 12, 2015

Högt och lågt

Dottern och jag har tapetserat mer än halva
deras storarum. 
Rummet är på över 60 kvm så det är lite ytor
att gå över.
Vi sparade det bästa till sist och det är den biten
där vi ska tapetsera bredvid kaminen och spismuren.

Jag föreslog en paus tills det blir dagsljus... annars
kommer vi inte att klara det..... och tänk, dottern gick
på det.

Nästa gång vi startar upp igen blir på måndag eftermiddag
och f-n ta solen om den har hunnit gå ner innan vi börjat.

*godnatt*


fredag, december 11, 2015

Sopberget växer i området.

I Borås finns ett område som heter Norrby,
där tvingas HSB-personal tömma sopor minst
en gång i veckan. 
De boende ställer ut tv-apparater, barnvagnar,
spjälsängar, madrasser i trapphus och utanför
husen.

Insamlandet av sopor kostar HSB 1 miljon per år, samt
att andra saker i området blir eftersatta, lekplatser,
grönområden kan inte hållas i schack på grund av
de här extra kostnaderna.

Mitt förslag: Lägg på kostnaderna på hyran eller hota
i varje fall med det.
Och ska de informera hyresgästerna så får de ta med
6-7 olika tolkar för där talas många olika språk. 

Betyg

Någon ondgjorde sig över betygssystemet
som tillkom för sisådär 5-6 år sedan.

Jag säger bara: På dem, de är i skolan för
att lära sig, det är inte någon jävla semester
eller LAN-turnering. 

* jag har med egna ögon under snart 5 år sett vartåt det barkar,
    och det är inte uppåt*

torsdag, december 10, 2015

Mat, mat, mat och mat...

En vän tyckte att vi skulle gå ut och äta, vi 
kikade på olika restaurangers menyer och 
insåg.... vi fattade inte ett ord. Det var hjort-
medaljon, tjottabläng bläng och fadderittan.
Dotter förklarade: Det är mat och tre droppar
sås eller det är en klick ditt och en klick datt.
Å inte blir man mätt heller. 

Det slutade med att vännen och jag åkte till
en plats utanför staden och åt ... det var
till och med så att vi förstod hela menyn
utan att behöva någon tolk.

När jag ser bloggar där småbarnsmammor är
ute och äter så tänker jag... hur i herrans namn
ska det gå för deras barn när de ska börja äta
i skolmatsalen... där finns ingen sådan mat som
de har blivit uppfödda på. Det kommer att sluta
illa.

*nu ska dammsugaren rastas*

Lärare på kurs ...

Är något jag gillar för oftast betyder det att
jag är ledig. Och idag är en sådan dag, sovmorgon
till 8.45. Jobbet startar 11.05, kan jag få det bättre?

Tänker på S som är i Göteborg och showar, inte
en gång har jag åkt dit för att lyssna, jag tror jag
är botad :-) 

Eller för att se det som det är: jag har insett att det inte finns något att
längta efter, det är slut. 

onsdag, december 09, 2015

Med ett halvt öra har jag lyssnat på Uppdrag Granskning.

Det talades om Lugna gatanvärdar som försökte
hålla ordning på torg och gator. Och det verkar som
om de lyckades ganska bra, metoderna var väl lite
si och så för våld är väl ingen bra lösning.

Jag vill att ordningsmakten gör hembesök, skäll ut
de bråkande ungdomarnas föräldrar, speciellt
mammorna. 
Varför mammorna? Jo, de här ungdomarna har större
respekt för sina mammor än vad de har för alla andra
auktoriteter i samhället.
Jag pratar invandrare eller andra generationens 
invandrare.

*i min lilla stad behöver vi inga lugnagatanvandrare för
här är ingen utomhus kvällstid*

För länge sedan.

När grabbar/killar gjorde värnplikten (när den fanns)
så hade de innan de muckade köpt en kam.

För varje dag som gick så bröt de bort en pigg från
kammen och när alla piggar var slut så var det
MUCK. Militär utryckning civila kläder!

Jag känner likadant: när jag muckar så ska jag kasta
alla svarta tröjor eller i varje fall hänga undan dem
för det var attans va svart det är i garderoben.

*jag blir mörkrädd av att öppna garderobsdörren*

tisdag, december 08, 2015

Dagens ord .... (läste att någon annan skrev så, så då härmade jag den personen)

Dagens ord är: Förvåning.
Orsaken är att högstadiets smartaste elev,
A i alla ämnen, sju olika stipendier från sju
olika lärare/ämne. Hen visste inte vad ordet
makulera betydde. 

Summa sumarum: man kan inte veta allt bara för att man har fått
sju stipendier och pratar engelska och spanska så bra att till och
med infödda tror att man kommer från just det landet vars språk
man pratar.

*snart är det kväller*

måndag, december 07, 2015

Huamej vad det kan vända fort.

Jag läser i tidningen om en mördad ung man,
oj, det var trist ... eller jag menar mer ledsamt
för jävligt, usch och fy så världen ser ut.

Och ett par rader längre ner står det: 
Offret är sedan tidigare känd av polisen.

Japp, där vände det... och ger man sig in i 
leken så får man leken tåla.

*jag är inte större än så*

Och där kom lusten.

Jag fick lust just nu ...

igår blev jag avbruten för jag vill
inte sitta och skriva när jag har barnbarnen
och den gamle labradorherrn här.
Den gamle gjorde som han brukar duttade sin nos
mot mina läppar och enligt honom så betyder det:
Snälla söta rara, jag är hungrig, vill du vara snäll
att gå upp.

Det jag skulle skriva igår, det har fallit bort idag.
Minnet ni vet. 
Men ok, några ord får det bli.

Adepten ska till sjukhuset idag och det betyder att
jag slutar cirkus 10.30. Dagen blev kort och inte
mig emot.

Jag var i kyrkan igår på någon slags scoutavslutning
och jäklar vilket hyckleri, de tackade Gud och jag satt 
där och tänkte.. 
har de tunnelseende, skygglappar 
 eller vad är det med dem???

Ser de inte hur det ser ut. Tretton personer i en
tvårums lägenhet, tältande zigenare, människor
som bor i kyrkor.. mord och elände varenda dag.

söndag, december 06, 2015

Idag glappade det...

Jag är arg för att fritidsgården har stängt
till förmån för ensamkommande "barn"
Hade det inte varit bättre att halvera personalen,
två jobbar på fritidsgården ihop med en nyanställd,
på boendet kunde det jobba två "gamla" ihop med
nyanställd.
Vilka barn är viktigast?

Den gamle herrn (labrador)
fortsättning följer när lusten faller på.

fredag, december 04, 2015

Å här sitter jag och tänker.

Jaha, så ska det läras grammatik igen.
Verb, substantiv, adverb osv osv.

Har jag hamnat i mellanstadiet?
Nähä... jag är kvar på gymnasiet, 
andra klassens ekonomer.

Halleluja..

Bo mitt i skiten.

När jag läser bloggar om när människor har köpt
hus, lägenheter eller stugor, kommer jag att tänka
på när min man och jag köpte vårt första hus.

Vi var 22 år gamla och hade precis blivit föräldrar.
Det fanns ett hus med ladugård och några små uthus till 
salu på landet till salu för 140.000. Vi föll för det på 
en gång. 
Inte visste vi då att det på sommaren var nästintill omöjligt 
att vara utomhus efter kl. 16 pga av alla knott som anföll.
Vi var glada och samtidigt lite oroliga för det var ett
jäkla ansvar att bli föräldrar och att betala för ett hus.

Vi renoverade samtidigt som vi bodde i skiten, spånskivor
på golvet i köket som väntade på att bli uppsatta, eller 
kanske var det golvskivor.
Jag blev 190 cm lång när jag stod vid spisen för spånskivorna låg där i en hög, precis framför spisen.

Huvudet hade jag precis ovanför fläkten, och jag minns
att jag tänkte.. men oj, så här har SG det när han lagar
mat med sina 194 cm.

Åren gick och vi fick ett barn till och när jag tittar på gamla
kort från den tiden så är det alltid någon slags byggnation 
på gång, tapetsering, målning, nya mattor.

Foton som visar två lekande barn, och i bakgrunden ett
bord med alla verktyg som tänkas kan. Stege lutad mot
väggen, och målarburk (med lock på). Och mitt i allt
är alltid barnen med. De leker med tumstock, brädbitar
och allt som ligger löst.

Nu tillbaka till det jag ville säga: Hur gör man idag?

Köper ett hus, låter någon annan renovera, och flyttar in.

Köper ett hus, renoverar när man bor i det, och barnen får
varsin surfplatta ... och så är de ur vägen, eller så får 
morföräldrar ställa upp och passa barnen. 
Vill man inte ha med barnen? Vad är det frågan om?








torsdag, december 03, 2015

Trötthetens dag....

Idag går det i samma takt som en sengångare.

Hur tji är jag på en skala 1-10?

Svar: 10.

Tjillevippen, snart går gonggongen...

onsdag, december 02, 2015

Så här ser det ut i skolan... och jag misstänker att det ser likadant ut hemma.




Det här är inget du ser på gymnasiet idag










Så här ser det ut:



Eller så här: 



Eller varför inte så här: 

Vetenskap...




Som alla vet som läser min blogg så är
inte mitt jobb det jag längtar efter mest
de dagar jag är ledig.

Jag har aldrig förr haft ett jobb där jag får
anstränga mig så lite som jag gör nu.
Ibland kan jag få en utmaning, som till exempel
när läraren säger ordet "likviditetsbudget"
och jag ska teckna det... 

Tjena.. vad fan är det? Hur tecknar jag det?

Inte krångligare än att jag kan bokstavera det,
och så är det ordet ur världen. Eleven har förstått
och raskt så går vi vidare.

Jag känner mig tom, inte ett enda muskel får arbeta,
ingen känsla av: Wow vilken dag jag har haft idag,
wow, vad jag har jobbat bra idag, wow, nu ska det
bli gott med en paus.  

När jobbet är slut så kommer jag hem och då vill jag göra något, jaha..... i en lägenhet (visserligen bostadsrätt) finns inte så mycket att göra, tapetsera, måla dörrar är väl inget som jag behöver, allt ser bra ut.


Jag inser att jag har ett smäckjobb, att jag får lön för att
göra nästintill ingenting, men det är INTE jag. Jag vill
känna att kroppen blir lite trött, känna mig mör, ha lite
känslan av.. shit va ja är slut. Inte då. 

Nu har jag ombestämt mig, jag ska försöka ta mig in 
på ett av stadens flyktingmottagande för att jobba där.
Visserligen har jag bara 1½ år kvar till pension.. men
va f-n, jobba kan jag. Språk kan jag och jag är en 
sjuhelsikes envis person och på rätt plats kan jag
nog göra underverk.



tisdag, december 01, 2015

Jag har i natt slagit personligt rekord! 

*Gör vågen allihopa*

Jag har sovit från klockan 24.00
till 5.30 utan att vara vaken en 
endaste gång. 

Har inte hänt sedan mitten av 90-talet.

Ska jag ringa Guinness rekordbok?