tisdag, november 29, 2016

Barnbarnskväll.

Å så kom de hit, de små/stora liven. Barnbarn
ett ville visa vad hon tagit med sig och fram halade
hon en liten förvaringsask med två öronproppar.
VA.....????? Vad ska du med dem till frågade jag.

Jo, momo du snarkar så förskräckligt så jag måste
ha dem. Då kontrade tvåan med att säga: Momo du
låter som en gammal elefanthona som står och brummar.

Hoppsan, det visste jag inte, sa jag. (jag ljög) Jag har spelat
in mig själv en gång och visst fasen låter jag som en 
elefanthona som småbrummar.

Idag önskade de paradrätten..... fiskpinnar och pulvermos.
Hur glad blev jag då? Jätteglad så klart.
Nu ska vi spela ett spel som på svenska heter: Lösa koden.

måndag, november 28, 2016

Besök

Inatt kommer jag att ha gäster här, barnbarn 1 o 2 ska sova
över eftersom det är studiedag imorgon och fritids är stängt.

Jag har hittat julsaker i min källargarderob och barnen ska få
julfixa lite som de vill om de lovar att plocka ner det också.

Förra julen hade jag inte en enda julsak framme men nu ska
det bli ändring av. 

Mycket av det jag har haft i källaren är borta, mycket har jag gett
bort och det som inte var något värde i det hamnade på återvinnings-
stationen.
---------------------------------------------------------------------------------------------

Och nu är det till dig Johanna... jag har varit arg på ungdomarna igen,
eller kanske ska kalla dem de myndiga personerna, eller ska jag säga
eleverna. Skit samma, några av dem är vedervärdiga i sitt beteende
mot vissa lärare.

Idag så gjorde en sin stämma hörd och sa: Jag vill ha ett E, några sa
EEEEEEEE.... och sen fortsatte han med M.... de sade MMMMMMMMMMM.
Det slutade med: Vad blir det? ...... EMELIE.
Jag kokade av ilska. Hur kan 18-åringar förnedra en lärare på det viset,
inte visa ett uns av respekt. Jag skäms. 

söndag, november 27, 2016

Nu är det bekymmersamt ... i-landsproblem. Jovisst.

Jag fick tipset av en kompis att ta bort efterlevnadsskyddet från
min privata pension, det skulle göra att jag får mer i pension
varje månad.

Hmmm... där ville jag protestera, jag vill att mina barn ska få mina
pengar därifrån om jag dör. Men va fan. Är det inte bättre att jag
får högre pension när jag lever, när jag dör får barnen en lägenhet
och en sommarstuga.... alltsomalltvärde kanske en miljon.
Kära vänner vilka i-landsproblem jag har.

*nu går jag och skäms en stund*

lördag, november 26, 2016

Barn i all ära...

Det är väl ändå vi som har vuxna barn som kan tala om hur barnuppfostran
går till?
Ni som sitter där med en två-åring och en nyfödd... vad kan ni?


Vad jag är borta när det gäller kändisar.

Läste på en löpsedel: Hennes sjukdom höll på att döda henne...
Tittade på bilden och ...... jaha, vem är det då?
..................................................................................................
Nästa .... hans fru vill flytta från deras hus.
jaha, såg bilden ... och vem är det då?
.....................................................................
Nästa...  ät vitaminer och bli lika pigg som Helena.
jaså, det är så hon ser ut men vem hon är har jag inte en aning om.
............................................................................................................

Och nu.... min kära vänner kommer någon jag känner igen.
Vilken lycka!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Fidel Castro..... hurra... jag vet vem det är....
och läser vidare. Jaha, jaså... han är död. Ojdå, det var ju synd
om hans familj (alla 9 barnen)
............................................................................................................

torsdag, november 24, 2016

Fått svar från Bukowskis.

Svaret löd eftersom han trodde att jag bara hade ett glas:
Värdet är under 1500:- och då är det inte aktuellt för oss
att sälja.

Jag kontrade med att jag hade 6 felfria glas ...
Nu får vi se vad han svarar.

*känner mig redan lite smårik*

Jag skrev till Bukowskis.

Tog ett par bilder på mina glas som jag hade g(l)ömt i överskåpet.
Skrev en mail till Bukowskis och frågade om det var idé att sälja
dem. Jovars, hade jag skickat med mått också så hade de svarat
omgående... men måtten glömde jag, så de har jag skickat nu.
Så här ser de ut:









Jag är övertygad om att de är över 100 år gamla om inte mer.
Ska bli spännande att se vad B svarar.

tisdag, november 22, 2016

Märks det att jag tappat suget?

Det är överskåpens fel... usch vad de sitter högt.
Roar mig med att läsa Bo Högborns krönika ännu
en gång.
Han är suverän, slår alltid huvudet på spiken.
Läs och begrunda.


Förbered dina barn för livet

LOKALA NYHETER 







Skolan ska förbereda eleverna för arbetslivet. Föräldrar ska förbereda barnen för livet.
Av en rapport från intresseorganisationen Företagarna framgår, att fyra av tio små och medelstora företag behöver rekrytera personal under det kommande året. Problemet är att det är svårt att hitta personer som är lämpliga.
Det företagen letar efter är personal som kan ta ansvar, är självgående och har rätt attityd, ett sökande som tydligen inte är enkelt.
Många av dem som svarade på enkäten, som omfattade 5 000 företagare, angav att de till och med har svårt att hitta sökande som klarar de mest elementära kraven på arbetsmoral, som att komma till jobbet varje dag, att komma i tid, att jobba och hålla tempot när de väl är på plats.




  • Attityden bland de unga, som det handlar om, är alltså att det inte är så noga, att de gör ungefär som de vill och när de känner för det.
    Företagarnas vd, Günther Mårder, säger så här i en DN–intervju (17/11):
    ”Dagens skola är enbart inriktad på kunskap och elevernas rättigheter, men förbereder inte tillräckligt för ansvarstagande och för att rättigheter också medför skyldigheter.”
    Inställningen är lite bekymmersam eftersom han lämpar över ett ansvar som egentligen är föräldrarnas på skolan. Skolan ska kunskapsmässigt förbereda för arbetslivet, men det är i hemmen attityder föds och göds, det är där våra barn formas. Jag har i och för sig väldigt svårt att tro att det finns föräldrar som förmedlar budskapet till sina barn, att det inte är så noga hur man sköter jobbet. Nej, vad det handlar om är hur väl föräldrar förbereder sina barn för livet.
    Förhållandet mamma–pappa-barn har förändrats radikalt på, med historiska mått mätt, väldigt kort tid. Aldrig tidigare har den mentala åldersskillnaden varit så liten. Aldrig tidigare har barn och deras föräldrar befunnit sig så nära varandra när det gäller livsstil, konsumtion av kläder, musik, nöjen, media...
    Detta kamratliga, mer jämnbördiga förhållande har mycket positivt med sig. Men den traditionella föräldrarollens långsamma borttynande för också med sig vissa problem och ett av dem stavas osäkerhet. Den visar sig bland annat genom floran av böcker, tidningar och teveprogram, där vi söker experthjälp för att få veta hur vi skall uppfostra våra barn.
    I dag jobbar (oftast) båda föräldrarna, barnen går i förskola, skola och efter skoltid på fritids. Det innebär att de på ett sätt har blivit mer oberoende av sina föräldrar och mer självständiga.
    Samtidigt lärs barnen att ifrågasätta (vilket i sig är sunt) på ett tidigare otänkbart sätt. Föräldrar är inte längre självklara auktoriteter. Regler och förhållningssätt, som gällde förr, har luckrats upp.
    Allt detta sammantaget har lett till att barnen har tagit över en del av bestämmanderätten i hemmen. Utöver det materiella överflöd vi skämmer bort dem med, låter vi dem vara med och tycka och bestämma om allt från matinköp till semesterresor.
    Detta fokuserande på barnen gör att de får en förvrängd bild av sin egen betydelse, vilket blir ett problem när de efter studietiden konfronteras med verkligheten och förväntas börja jobba. För då är det inte längre de som står i centrum, inte deras behov som i första hand ska tillfredsställas.
    Därför är den största tjänst vi föräldrar kan gör våra barn att förbered dem bättre på det liv som väntar dem när de flyttar från oss. Det gör också deras jobbsökande enklare.

    Nu är det överskåpens tid...

    Nu kom den där röjkänslan över mig igen... och här
    gäller det att hålla tungan rätt i mun, inget som barnen
    vill ha får slängas. 
    Ok... då tar jag ett kort på skiten, skickar ett sms och så
    får de ringa och säga... RÖR INTE DET, KASTA INTE DET.
    Så här ser det ut.. jag misstänker att de inte kan se allt som
    finns så det känns som om det är fritt fram. 





    Här går det att se mina fina skåpsluckor som är
    silverfärgade persienner. 











    Är det ett måste?

    Killen som var muslim berättade om sitt liv, hur han hade haft
    det sedan han kom till Sverige. Svenskan var inte den allra bästa
    (rent av urdålig efter två år i Sverige) men vi förstod vad han sade.

    Han prisade Allah och tyckte att det bästa i hans liv var Allah och att
    han bad 5 gånger om dagen, det gjorde honom lycklig, glad, (mina ord) 
    förväntansfull plus en mängd andra superlativ.

    När han pratat färdigt så fick han en fråga från en elev om vad han
    hade för drömmar. 
    Han svarade att han hade inga, han levde här och nu och fick ta
    tillvara på den tiden. Lära sig allt han kan nu när han fick gå i skolan.
    Kan hända att man känner sig lite dämpad när man som han fått
    3 avslag och väntar på att få svara på det tredje.

    Dum som jag är så förstår jag inte vad han gör här, han är muslim
    och har bott i Saudiarabien... varför kan han inte åka tillbaka dit?

    söndag, november 20, 2016

    Ok.. då blir det ändå en bra dag.

    Barnbarn 3 o 4 följer med mig på tomtepromenad i lilla byn.
    Skönt för oss att komma hemifrån ett tag, sorg kan tynga men
    vi får försöka se lite annat också.

    Ledsamt.

    Min svärdotters mamma har varit sjuk och idag fick hon somna in.

    Det där telefonsamtalet som jag väntat på i ett par dagar kom då 
    slutligen. Min son ringde och berättade att .. nu var det slut. 

    Barnbarnen var ledsna och barnbarn nr 3 var på gränsen till att
    svimma av sin gråt, nr 4 var mer sansad och försökte ta det med
    ro.. kanhända han inte förstod innebörden av vad som hänt.

    Ledsamt är det i  alla fall. Jag försöker tänka positivt, hennes sista
    fyra år var ändå lyckan med henne, ny fantastisk man, giftermål,
    bra liv trots sjukdom. Och nu har hon fått lämna.. livet är allt bra
    konstigt. 
    Kommer att minnas henne för lång tid framöver, den pigga, konstnärliga
    Ylva, som alltid kom med växter och planterade i  dotterns trädgård.
    Nästan alltid klädd i långkjol i batikfärger, blusar i matchande färger,
    sista tiden uppträdde hon i peruk och  när det blev för varmt tog hon av
    den och lade den på bordet. 

    Dagen idag blir ingen bra dag. Jag känner mig ledsen och gråtfärdig.
    --------------------------------------------------------------------------------------

    Den där mässan jag var på förra veckan...

    Läste en blogg om hur försvaret lagts ner i Sverige de senaste 20-30 åren.

    Då kom jag på mässan, den mässan där skolor fick lov att presentera sig
    och sina kurser. Det fanns lite annat att besöka också inte bara skolor. 

    Men om jag ska komma till det jag vill så var det en stor utställningsplats
    och där fanns militärer av alla de slag och jäklar vad mycket besök de hade,
    det var fullt nästan hela tiden. Ungdomarna pratade kanoner, närstrid och
    allt annat rörande försvar. 
    Jag tror den montern eller platsen hette Försvarsmakten. 

    Med det vill jag ha sagt att kanske ... kanske Sverige har vaknat upp och
    inser att vi behöver män och kvinnor som kan sin sak när det väl händer.
    Inte tror jag att det räcker med 150 man på Gotland.. (eller var det 30 som
    placerades där?)
    -----------------------------------------------------------------------------------------------------

    Något helt annat.
    Jag vill inte att mina sista timmar läggs ut på Facebook, inte ens en antydan
    om att jag är sjuk eller kanske döende. Nu är jag ju frisk så det kommer inte
    att hända än.... men det kan vara bra att veta att min död den är inom familjen
    och inte någon jävla facebooknyhet. 

    ------------------------------------------------------------------------------------------------------

    Och nu är det söndag igen... och jag har kommit ikapp med allt som jag hade
    planerat att göra, idag blir det lite papegojstök, nya leksaker till gamlingen och
    lite småstädning. Kanske han får en dusch också, sittandes på en hylla över
    badkaret blänger han hatiskt på mig och säger: SÅ... och det betyder att nu 
    är det klart. 


    Här tittar han ut ur sina lilla låda och undrar vad jag håller på med. 
    Dagen efter hade vi 25-års kalas, idag är han 27 år, fortfarande alert men en aning
    plockad.

    lördag, november 19, 2016

    Dags att ta hand om båtarna.

    Båda båtarna ligger på botten, vattnet är flera meter ifrån
    och vi har insett att nääää det blir nog inte mer vatten i år.

    Nu ska vi vända på dem och så får de ligga så tills våren 
    kommer och vattnet förhoppningsvis återvänder. 

    Idag blir det middag på Limmareds värdshus där de har 
    otroligt goda och stora wienerschnitzlar.

    fredag, november 18, 2016

    Ännu en ....

    Fredag
    Igår ställde jag en fråga i ett kommentarsfält.
    Frågan löd: På vilket sätt är kvinnor förtryckta?

    Och svaren jag fick, de flesta av dem tyckte att jag skulle
    googla och gav tips på vilka ord jag skulle använda.

    Handlar allt om kvinnolöner eller är det något annat som spökar
    och som inte är bra i kvinnors värld?

    torsdag, november 17, 2016

    Jag ska söka till ett tv-program.

    Det ska jag inte alls... för när jag såg att de ville ha ett fotografi
    på ansiktet, ett på kroppen samt ett på hela familjen ... då lade
    jag ner det.


    Ok... här kommer första: Jaha, vad var det jag sa.

    En elev skulle praktisera 3 dagar i veckan hos en frisör.

    Första veckan gick bra, andra veckans andra dag ringde
    frisören till skolan och sökte den person som var ansvarig för
    praktikplatser.

    Frisören sa att eleven inte var välkommen tillbaka, orsaken
    var att de vill inte ha någon som enbart sitter och tittar på
    sin mobil, en som inte tar egna initiativ, inte frågar 
    vad som behöver göras... nä, eleven sitter i kundernas soffa 
    och surfar. Det är livet de. 

    Frisören och de andra som jobbade på salongen hade minst 
    10-15 gånger varje dag försökt få igång eleven, bett eleven hjälpa till
    att tvätta hår, sopa, plocka upp varor, göra sånt som man gör
    på en salong. När jobbet var klart så gick eleven direkt till soffan
    och satte sig med mobilen. 
    Jag hoppas för framtidens skull att eleven är den enda som uppträder
    så på en arbetsplats men jag misstänker att hen inte är ensam om
    det beteendet. 

    Nu jäklar... är det inte långt kvar.

    Friherrinna

    6 månad 

    16 dagar 

    3 timmar 

    21 minuter 


    onsdag, november 16, 2016

    En gammal bekant har dykt upp.

    Inte konstigt alls att vi har fått fall av TBC.
    Inget märkvärdigt alls, antalet fall är ungefär samma
    som det varit under de senaste 15 åren. 

    tisdag, november 15, 2016

    Har jag fördomar eller är jag helt enkelt klarsynt.

    Jag hyr ut min lägenhet i andra hand under sommaren med start 
    första april.
    Idag fick jag ett brev från en tjej som ville se hur den såg ut och bad
    att jag skulle fota lägenheten.

    Tur var väl att hon hade ett ovanligt namn så det gick att googla på
    henne. Jag hittade henne först på FB, där stod att hon jobbade på
    Ibiza, mängder med bilder, hon (tror jag det är) poserar framför kameran,
    halvklädd, det är party, strandbilder, sprit osv osv. 

    Därefter hittade jag hennes instagram och där var det likadana bilder, 
    fest, fest och fest. 

    Jo, det är här fördomarna kommer in, vill jag ha en partypingla i min lägenhet? 
    Blir det likadant här?
    Party så grannarna protesterar, mina saker... hur ska det gå med dem?


    Nu till det bästa, hon (om det nu är hon) är bara 20 år och där gick gränsen.
    Jag vill inte ha en vild 20-åring i min lägenhet.

    Jag förstår väl att det är sådana bilder man lägger ut och visar omvärlden, ingen
    tycker att det är kul att titta på någon som sitter i soffan med en bok av August
    Strindbergs Röda rummet i näven, inte 20-åringar i alla fall. 

    måndag, november 14, 2016

    Dagen fylldes med nyttigheter trots avsaknad av lust.

    Så blev man då barnbarnsvakt igen, lika kul varje gång.
    Barnbarn nummer ett skulle delta i en hopptävling i ridhuset,
    barnbarn två ville inte följa med och eftersom mor i huset skulle
    jobba så fick jag träda in som passare.

    Barnens pappa följde med ettan till ridhuset, jag och tvåan åkte
    dit lite senare för att se när ettan "hoppade" med hästen.
    Jag gillar inte ridhusmiljö men ritten gick bra och jag och tvåan 
    åkte hem till deras hus för att äta en färdiggjord middag. 
    Lövbiff potatis och sås, mums, det var gott.

    När så pappan och ettan kom hem så berättade de att en flicka
    for av sin häst för hästen blev skrämd av en papperspåse som 
    flickan hade i sin hand när hon skulle kliva av hästen.
    En häst skrämde en annan som började skena i manegen och den
    ryttarinnan for av och blev hängande i (kanske heter det) tygeln, en
    personal sprang fram och fick stopp på hästen. 
    Alla klarade sig oskadde som tur var. 

    Tack och lov att jag inte var där för då hade jag inte klarat mitt uppdrag
    på onsdag som består i att jag ska följa med ettan och klä på en häst och
    se till att hon kommer ut i manegen.

    söndag, november 13, 2016

    Jaha, vad gör jag idag då?

    Alla garderober, alla skåp, alla lådor är i ordning. Har inte ett dugg att fixa till.
    Hmmmm... vad ska jag göra idag?

    Eftersom jag är en rastlös själ så har jag svårt att sitta still och göra inget alls,
    ta en tur med bilen till grannstaden är inget att rekommendera för då handlar
    jag sånt som jag inte behöver. 

    Nja, tål att tänka på, kanske det blir så ändå. 

    lördag, november 12, 2016

    Gårdagens mässa.

    En trevlig tillställning, en mängd med universitet, högskolor samt folkhögskolor gjorde allt för att synas. Pigga människor som verkligen kunde sin sak och som försökte hjälpa till med svar på de frågor vi hade.

    Vid Malmö universitets plats stod en ung tjej som vi pratade med, jag hörde en svag brytning och när vi pratat färdigt så frågade jag var hon kom ifrån.
    Fick svaret att hon var från Tyskland och hade varit i Sverige i tre (3) månader. 
    Wow, jag trodde inte mina öron, hur kan man lära sig så mycket svenska på tre månader och klara av att representera ett universitet, svara på frågor, visa i katalogen vilket som var bäst osv. Helt makalöst.
    När jag påtalade att hon var suverän på att prata svenska då svarade hon att hon tyckte att svenska och tyska var ganska lika. 
    ------------------------------------------------
    Vid en annan monter stod två representanter från Göteborgs Kommun och talade om sina 72-timmars idéer. Mycket bra initiativ från den kommunen och två verkligt kunniga personer som kunde få fram det de ville till de som ställde nyfikna frågor. 
    -----------------------------------------------------------------------------------
    Det var allt som allt en bra mässa och när vi for hem så såg de flesta eleverna ut som om de var nöjda, några hade hittat rätt och visste exakt hur de skulle fortsätta med sina studier, andra hade lagt gammalt åt sidan och kommit på nya tankar. 
    Kan konstatera att ibland är mässor bra, andra gånger bara schemautfyllnad.
    -------------------------------------------------------------------------------------------------------

    fredag, november 11, 2016

    Nu mina kära vänner ska ni få höra ...

    Teateruppvisningen gick bra, barnbarn ett sjöng så det ekade i 
    gymnastiksalen. Hon tyckte själv att det gick dåligt men det är nog
    bara sånt som hon säger. 

    När hon kom tillbaka till sin plats efter sången så sa en tjej som inte gillar henne:
    du sjöng fel. 
    Den där glädjedödaren borde få sig en omgång och en uppsträckning. 
    Hon har för någon vecka sedan kallat mitt barnbarn för horunge. 
    Man kan undra var de får sånt ifrån. Det bästa är att ta henne rakt upp och ner
    ensam och be henne förklara vad hon menade.

    Nåväl, när uppträdena var klara så var det fika i matsalen, jag och min dotters
    familj hamnade bredvid en kvinna, en flykting från Iran men född i Afghanistan.

    Hon kom hit som ensamstående mamma med sju barn, de yngsta tvillingar på
    4 år. Hon var analfabet och jag kan bara tänka mig vilket helvete hon hade när
    hon kom hit.
    Att hon dessutom hamnade en mil utanför stan utan ordentliga bussförbindelser,
    utan affär och var tvungen att ta sig in till stan för att kunna handla gjorde kanske
    inte saken bättre.
    Jag försökte prata med henne men uschamej vad dålig svenska hon pratade.
    Kan förklaringen vara att hon var analfabet när hon kom hit?
    Hon sa inte många svenska ord, skola, prata, gammal... rent bedrövligt.
    Hennes dotter på 18 år var inte mycket bättre hon, lite mer ord men ändå
    för jäkla dåligt efter att ha bott här i nästan 5 år. 
    När jag frågade om de går och lär sig svenska nu också så svarade dottern
    att de inte kunde det för det fanns inte plats för dem. Andra har mer behov
    än de här tydligen. 

    I går på tv var en amerikansk kvinna som bott i Sverige sedan mars i år, hon
    svarade (lite småhackigt) på frågan om vad hon trodde skulle hända i usa nu.
    Vilket ordförråd hon hade, vilka meningar... wow, jag blev imponerad. Det är
    skillnad på folk och folk. 

    Det var något mer jag skulle skriva men jag får ta det senare.. nu kallar
    Göteborg. Bye

    torsdag, november 10, 2016

    Sång o kalas.

    Ikväll är det teateruppvisning i barnbarn ett:s klass.
    De har ett Astrid Lindgrenstema, barnbarn nummer ett
    ska sjunga en sång. 
    Hon är lite smånervös och bad sin mamma att hon skulle 
    påminna henne om att hon aldrig mer ska erbjuda sig att sjunga solo. 

    Trump

    Först sa han: Read my lips....
    och då ser vi alla att han är på
    väg att säga: Fuck you. 
    I alla fall jag ser början på ett f formas på
    hans läppar. 






    Jag kan inte tecknet för Trump så jag och eleven hittade på att vi tecknar det 
    med samma tecken som vinna, för nog är han en vinnare alltid.
    ------------------------------------------------------------------------------------------------------

    Idag har jag en hel del på min agenda, min lediga dag ska spenderas på följande
    sätt.

    • Ringa robotmannen och beställa roboten till gräsmattorna.
    • Åka till stugan för att kolla temperaturen.
    • Gå till revisorn och reda ut vad det var jag skulle göra, något med firmatecknare om jag inte minns fel.
    • Ringa golvfirman som skulle kommit förra veckan och titta på torkrummet, vilket de inte gjorde.
    • Handla (minsta möjliga)
    • Hälsa på son med familj och höra hur det är med hans axel.
    • Hälsa på dotter med familj och bara ta en fika.
    Sedan tror jag bestämt att min dag har gått.

    onsdag, november 09, 2016

    usa

    De har fått en president som talar deras språk,
    han vill ha förändring och nu kan det bli av.

    Nu blir det spännande för nu ska etablissemanget bort.

    Jag håller tummarna.

    tisdag, november 08, 2016

    Dagens utfyllnad.


    Bunkra

    Vad ska jag spara för mat i mitt lilla bunkringsnäste?
    Jag tycker att alla mat blir för lika, köttkonserver som alla
    smakar ungefärligen samma.
    Makrillfilé ... hur kul är det.

    Nu är det så att jag funderar på att nästa år odla lite grönsaker 
    och försöka torka dem. Vet att man kan hänga upp en del
    grönsaker för att få dem torra. 

    Får nog söka lite på nätet hur det ska gå till. 

    Ikväll väntar mig en 4 km:s promenad för att hämta bilen.
    Förhoppningsvis så är det inte så kallt som det var igår. 
    ---------------------------------------------------------------------------

    måndag, november 07, 2016

    Ännu en sådan där dag då jobbet går som på räls.

    Och då menar jag som tågen går nu, de går inte alls,
    de är inställda, samma som första lektionen som skulle
    börja 10.15. Eget arbete, läs om presidentvalet i usa (små bokstäver)

    Nästa lektion var matte och den gick som på räls, de pratade derivata,
    tangenter och prim och hej o hå. Jag tecknar men vet inte alls vad jag
    tecknar om... usch så trist.

    Sen vart det mat, hemmarullade köttbullar med den nya köttbullemaskinen
    som kommunen köpte in för 60.000 kr. Och för att den ska användas så
    får vi köttbullar första måndagen efter varje lov... mao blir det väl en 4-5 gånger
    per år. 
    Det tar tid innan den maskinen har betalt sig. Är det inte bättre att ta
    ett gäng elever och få dem att rulla köttbullar och sen steka dem.... och då menar
    jag inte att eleverna ska stekas, fast ibland önskar jag det. 

    Efter jobbet for jag iväg med bilen till bilreparatören, och därifrån blev det en
    liten nätt promenad på 4 km i -6 grader och nu sitter jag här mätt och med 
    kliande lår på grund av kylan.
    ----------------------------------------------------------------------------------------------------

    söndag, november 06, 2016

    En liten välbehövlig paus.

    Nu är garderoben iordninggjord och det blev summa summarum 
    1 kartong med gardiner som jag inte har lust att göra mig av med,
    1 papperskasse med olika typer av böcker.
    1 kasse med en gammal fotogenlampa i som jag inte har hjärta att
    skänka, den kan vara bra att ha i framtiden.

    En ganska stor hög med kläder som jag lämpar i någon av de där
    klädinsamlarnas containrar. Det blev ett pusslande när kläderna 
    skulle slängas, ett par blusar/linnen som jag inte har använt på fem-sex år
    höll jag framför mig och insåg att ..... nä, de passar inte, dessutom gillar
    jag dem inte. På högen med dem. 

    En gammal skinnjacka som var så torr
    att den kunde stå för sig själv, på högen med den.

    Hittade många olika garner och dem lade jag i en liten plastlåda, kanske
    tar jag fram dem någon gång under hösten när virklusten blir ivrig.




    Förbaskade snö.

    Igår fick min dotter med mig till kyrkogården för att tända ett
    ljus på min mammas grav, min pappa ligger där också men
    han får inget ljus. Han var en alkoholist och jag har inte ett
    enda bra minne av honom från när jag var ung.
    Nåväl, ljuset tändes och vi var inte de enda som var där, herre min tid
    så många ljus det brann. Undrar om alla dessa döda fick lika mycket
    uppmärksamhet när de levde som nu när de är döda?

    Dottern hade gjort smörgåstårta och jag följde med dem hem för att
    smaka på den, det var ett underverk... så HIMLA god. Jag åt och åt
    och det barnen inte orkade det åt jag upp det också. 

    När jag skulle fara hem med mina sommardäck insåg jag att: NÄHÄ,
    det här går inte, jag fick ta en av deras bilar som är utrustad med
    vinterdäck.
    Och nu klurar vi på hur vi ska få min bil till däckbytaren?
    Väntar ett par timmar och ser om vägarna är ordentligt plogade
    och farbara, om inte så får väl bilen stå kvar där och däcken tas
    dit och bytas där.
    Tar inte ut bekymmer i förskott för då får jag dem två gånger.
    Punkt slut och nu var det glömt.
    ----------------------------------------------------------------------------------
    Jag har lite slängmani just nu, så det blir till att rensa min ena garderob,
    den garderoben som jag ställer in allt som ska bort när jag hyr ut min
    lägenhet vilket jag brukar göra under sommaren.
    Ska försöka ta det lite lugnt för när ivern är stor så är också risken stor
    att det åker iväg för mycket saker, kanske något kan vara en brahasak.

    Så här ser en av mina garderober ut.... ordningen personifierad

    lördag, november 05, 2016

    Snart så har..

    Ännu en gång har jag sovit hela natten. (två gånger det här året då)

    Borde skriva att jag inte minns när det hände senast men jag kan
    lätt kolla upp det för jag minns att jag skrev om det här i bloggen.

    Då kommer jag till dagens fundering: Varför sov jag hela natten?



    Vad hade jag tillfört, tagit bort, gjort, sett, hört, ätit, inte ätit, kört bil,
    inte kört?

    Ett sjuhelsikes mysterium som jag inte är kvinna nog att lösa, men
    gött va de i alla fall.


    fredag, november 04, 2016

    En liten kvällstur till Svenljunga by night.

    Sonen ville bli hämtad efter jobbkalaset.
    Hela firman var bjudna till Villa Strömsfors 
    Bildresultat för strömsfors

    Meningen var att jag skulle hämta honom här (pil uppåt) men han hade glömt
    sina husnycklar i sin bil och den råkade stå parkerad på firman... ok, då fick jag
    ta mig till Svenljunga och firman.

    När jag kom till Svenljunga så hittade jag inte till firman, jag körde in vid busstationen (tror jag)
    för att ställa in min GPS ... där var mängder med folk, folk som väntade på andra, folk
    som skulle åka buss och folk som klev av en buss och folk som bara var allmänt promenadsugna.
    Hör och häpna.... jag såg inte en enda med svenskt utseende.

    tisdag, november 01, 2016

    MIn modiga dotter och mina modiga barnbarn.

    Jag pratade i telefon med min dotter hon var i grannstaden för
    att gå på deras lilla djurpark.
    När besöket var över tog lilla familjen sig till ett fik i närheten
    och där satt de i godan ro när dottern fick se en dam som 
    uppenbarligen var dövblind. Hon berättade det för mig i telefon
    och jag insåg att det var den kvinna som jag brukade jobba med
    för många år sedan.

    Jag sa till dottern att ta kontakt och hälsa från mig så när assistenten
    gick förbi bordet så frågade hon om det var N hon hade med sig.
    Och javisst var det det. 

    Dövblinda N blev jätteglad när mina barnbarn presenterade sig taktilt
    och berättade hur gamla de var och var de bodde.
    Inte dåligt av de två ( 8 och 9 år) att våga ta det steget.
    Det bådar gott inför framtiden. Jag är stolt. 

    Senare på kvällen så berättade de för mig att de tyckte att det var spännande
    och de tyckte att damen hade så lätta händer. :-)

    -------------------------------------------------------------------------------------------------------

    28306073-origpic-903070
    Nu får inte skit lukta skit längre