tisdag, januari 31, 2017

Så urbota trött på alla som vill ha min namnunderskrift.

Jaha, så ska vi skriva på att vi ogillar Trumps gränsdragning,
inga människor från 7 olika länder är tillåtna att komma in i usa.
Fint, det är så det ska vara, han gick till val på det och nu
uppfyller han det de önskade. 

Jag skiter fullkomligen i om han så förbjuder muslimer att 
ens andas amerikans luft, håll andan och håll käft.

Jag bor i Sverige och jag är mer intresserad av vårt land.
Hur ska vi ta hand om det som pågår här och nu.

Blundar alla för vad som händer här?



Lamslagen liten stad.

Det pratas om mordet och många säger...
Herre Gud .. inte visste jag att han var så
farlig, eller, usch att vi har haft en sådan
hemsk människa i stan. Vilken tur att jag
inte har stött på honom. 
(Han finns i många skepnader så nog har
du stött på honom, men inte förstått)

Jag säger som Dag Öhrlund: du har redan 
träffat honom. Det svaret fick en kvinna som
skrev om Silverbielke: måtte jag aldrig träffa
honom. 
(Silverbielke är en av karaktärerna i Dags böcker)
Nästa bok om S kommer ut i maj och jag längtar,
längtar att se vad han kan ha hittat på den här
gången. 
--------------------------------------------------------------------
Idag ska vi inte överanstränga oss (hehe), börjar 10
och sen är det lunch och sen matte och klockan 13 bär
det iväg hemåt. 
Har jag det bra eller har jag det bra?
--------------------------------------------------------------------------



måndag, januari 30, 2017

Fast nu var det annat som användes.

Från den anhållnes FB...
Paul Dresslers foto.

Där ser man...

Inte visste jag att jag delat stad med en sådan otäck
människa, den kille/yngling som greps för mordet som
skedde i lördags eftermiddag.

Han hade tidigare många domar på sig, bland annat
misshandel efter att ha stampat på en pensionärs nacke,
försökt strypa en polis, skadegörelse i en cell samt ett
stort antal drogbrott.


Antar att en sån här person har ett gäng diagnoser för en normal 
människa beter sig inte så här. 
Vem ger dem hjälp? Och vem ska betala?
-------------------------------------------------------------------------------------
* Och nu ska Kanada leka duktig, de låter de avvisade muslimerna
de som inte får komma in i usa komma till Kanada istället....
Jaha, sen går de till en moské  och där blir de skjutna.
----------------------------------------------------------------------------------------

*är det konstigt att man längtar bort nån gång*



söndag, januari 29, 2017

Idag surrar ryktena i lilla staden.

Vem blev mördad? Vem mördade honom? Var de fulla?
Var de påverkade? Varför mördades han?
Här spekuleras det vitt o brett.

Det här har jag hört eller läst idag om de båda.

Gärningsmannen styrketränade och på hans Facebook
fanns bilder på alla möjliga burkar, piller sånt man
äter när man bygger muskler.  Det sägs att han åt anabola
för att bli större fort.

Den döde pratas det om som en fd Bandidosmedlem, problem
med droger och annat tjafs. Umgicks i lite småkriminella gäng.

Ja. Det är sorgligt, livet är inte rättvist.
Och när någon dör som i det här fallet, då är den personen alltid på väg
att bli en bättre människa sägs det. Och ett flertal av de här personerna
har som skolstatus på FB skrivit Livets hårda skola.

Men då undrar jag: har den skolan statsbidrag för inte verkar den ha
gett så bra resultat att det renderar bidrag. Snarare tvärtom.

Det berömda äpplet.

Gårdagens händelse (mord) i lilla staden har fått mig att
fundera.
Både  det påstådda brottsoffret och den påstådde gärningsmannen
var kända av polisen sen tidigare.
Någon skrev att de var väl ute och cyklade och sålde droger.

Angående det berömda äpplet, båda männen som var inblandade i
händelsen hade efternamn som en del av de lägst stående har här 
i lilla staden.... a-lagare, droghandlare samt allmänt förvirrade.

Det är nog rätt som det sägs: Äpplet faller inte långt från päronträdet.
Och med det konstaterat. Vad gör man åt det?

lördag, januari 28, 2017

Märks det att jag sysselsättningssvårigheter?

Jodå, det är så det ligger till. Jag vankar fram och tillbaka,
flyttar på lite grejer, går ner i källaren och hänger tvätt, lyssnar
på bok på Storytel, pratar med gojan, diskar, lagar mat.
Och nu jäklar har jag inget mer att göra.

Då ringer mobilen och dottern är pratsugen, berättar om sin
kväll hos en jobbarkompis igår, trevligt tyckte hon och en
fantastiskt god mat.

Jobbarkompisen är en kvinna som blir 71 år i år och som har
jobbat lite extra på ett hem där min dotter jobbar. Nu slutar hon
för hon har blivit rädd för klienterna. En incident när en intagen
gick lös med en kniv på saker och ting och de fick fly ut och ringa
112... gör att hon inte vill komma tillbaka mer i alla fall inte sova 
över där och vara ensam personal på natten. 

Jag förstår henne för jag är till och med rädd för dem mitt på
ljusan dag och med jobbarkompisar som backar upp.

Nedanför mitt hus ligger en liten liten sjö och bredvid den är en stor
gräsplan och där brukar helikopterambulansen landa om det skett
någon olycka eller någon blivit sjuk som behöver snabb transport.
För en stund sedan landade ambulansen och två män gick ur, sen 
såg jag inte mer och nu har de stängt av helikoptern och allt är 
helt stilla.... ambulansen for iväg med blåsljus och sirener..

Nu startar de upp igen... och åker mot närmsta stora stad..
måtte det gå väl för människan som behövde hjälp. 

Det gick inte så bra för människan i helikoptern, han dog.
Mord på en 30-åring utförd av en annan 30-åring. 
Jaha... nu har lilla staden också dragits in i våldsspiralen.




Titta så bra... en "Attgöralista"

1
Här kan mobilsurfande föräldrar skriva upp saker som
de har att göra, de syns lätt när mobilen är i handen.
De kan skriva:
vuxentid
spa
käka lunch
cafébesök med bästa väninnan
bio med mannen
ringa barnvakten

och lite då och då kan de skriva
in "hämta barn på dagis"

Ibland känner jag mig så här....

1

Hipp som happ

En del kvinnor har nagellack med färg som ser ut som 
mormors gamla höfthållare. Rosa/gult.. ngn slags blandning.

Bildresultat för färgkartaGissa vilken.

---------------------------------------------------------------------------
Idag vet jag inte vad jag ska göra. Tvätta, städa, virka eller
kanske en tur till stugan. Kommer solen fram lite till och
det blir plusgrader ute kanske jag ger mig iväg en stund.
--------------------------------------------------------------------------
Nu kom jag på alla mygg vi hade på stugområdet i våras.
Myggen var framme mitt på dagen, stack i solen, stack när
vi gick och när vi satt... aldrig någonsin under 11 år har jag
varit med om dess make till mygginvasion.
Nu vet jag varför: grannens utfyllnad av jord som gjorde att
marken blev vattensjuk och där trivdes mygglarverna som
fisken i vattnet.
----------------------------------------------------------------------

fredag, januari 27, 2017

Det går framåt.

Förkylningen och jag tog oss till skolan och jobbet.
En lugn dag som började 10.45 med historia, sedan
var det lunch och nu har vi pratat derivata. ?????

Fattar inte ett ord men jag är bra på att tolka i alla fall,
även sånt som jag inte förstår. 

Nu ska jag ge mig iväg hemåt men först en tur till stan
för att hämta mitt beställda luftfilter till bilen.

Trevlig helg på er alla. 


torsdag, januari 26, 2017

Idag är en skitdag.

Förkylningen och jag håller varandra sällskap,
den pockar på uppmärksamhet hela tiden.
När jag är på väg att somna, då vill den nysa,

när jag ligger i soffan för att vila då vill den få
mig att snarka så att jag vaknar till.

Nu har jag ätit två rostade mackor och nu ska
vi sätta oss i soffan och snora och nysa... kanske
ska vi låta ögonen rinna lite också för omväxlings
skull. 


onsdag, januari 25, 2017

Suraste hästen i stallet

Slank in i ridhuset och fick fram pärmen som visar vad
de ska göra...... jag hjulade gången fram och slog
kullerbytta tillbaka.... de har TEORI..... det bästa jag vet
för då slipper jag hjälpa till att ta på betsel, sadel, skynke
och va fan all skiten nu heter som hästkraken ska ha 
på sig.
Jag och tvåan smet upp i kaféet och satt där i halvmörker,
hon gjorde läxa och jag läsa Vi i Villa.... givande.

Här kommer ett kort på ridhusets suraste häst... vet i fasen
vad han heter, spelar inte någon roll för jag har inte tänkt
att tilltala honom över huvud taget. Viker man öronen bakåt
då är man inte trevlig.... sa jag till honom ... och gick därifrån
med raska steg. 
När jag knäppt kortet så vispade 
han med huvudet mot mig.. 
den fulingen 

Min förkylning är lite svårare idag.

Står ut men attans vad jag nyser och hostar.
------------------------------------------------------------
Nu har jag bara en sak till på agendan, jag har
redan klarat av följande saker: tankat bilen och
kastat kartongerna från skorstenen i återvinningen
+ jobbat (inte överansträngd precis men var där jag
skulle i alla fall)
Ok, åter till det jag har kvar att göra, köra ettan till 
ridhuset och vänta tills pappan kommer och löser
av mig. Tror inte jag orkar med en timme där i
alla hästlukt, blir lite tät i bröstet när jag är förkyld.
-------------------------------------------------------------------

Någon (minns inte vem) skrev om mobilparkering.
Det är frågan om inte människor som måste hitta
på något sådan är missbrukare av sin mobil.
Det är väl självklart att man inte sitter vid en middag
med sin mobil, eller när man umgås med sina barn.

När någon tar upp en mobil vid en middag då brukar
jag säga till, det är lika respektlöst som att ta upp en
papperstidning och vräka ut den över maten.
Finns väl ingen som gör det eller?

Nu ska jag gulla ?!?!?!?!?!?! lite med gojan... he he..
skoja bara, han går inte att gulla med, han bits.
Men lite godis ska han få och det är jordgubbssaft i
en liten flaska.... Godis = mutor.
--------------------------------------------------------------------


tisdag, januari 24, 2017

En snäll förkylning tror jag minsann.

Min förkylning och jag åkte ut till stugan med bilen fullastad 
av skorstensdelar. 
Jag bar in dem i det nya rummet och lade upp dem så jag
kunde bocka av dem en och en, ville ju inte att det skulle
fattas något.

Jag kontrollräknade till tio och på lappen stod det att det skulle
vara 11 saker. Hmmmm... vad var det som fattades och var fanns
det.
Då kom jag på kartongerna som stod ute utanför huset i stan, klart
att det låg något på botten bland all papper. 
Kartongerna kunde jag inte få in i bilen utan de blev jag tvungen att
plocka isär så jag kunde trycka in dem i bagaget. 
Ok.. jag for hem och började med att gå igenom allt papper, och längst
ner i en kartong låg en regnkrage (det heter så), det var den som 
fattades.
Jag tog in den och öppnade upp den, jäklar vad fin den var, den blänkte
som om den vore gjord i silver.

Nu vill jag börja montera skorsten och det allra helst igår.

Å så kom den igen....

Som ett mail i datorn kom förkylningen. Kände av halsen
igår kväll och tänkte: Nja, det är nog ingen förkylning.....
men det var det.

Nu har jag bara ett mål och det är att orka följa med ettan
till ridhuset på onsdag.

Jag tänker inte offra en minut på jobbet om jag känner att jag
inte orkar, jag gör som många andra: sjukskriver mig.
På tiden att jag gör det som är bäst för mig och inte för någon
annan.
Jag jobbar sjätte året för samma arbetsgivare och jag tror att jag
har varit borta från jobbet (sjuk) 8-10 dagar. 
Inte för att jag är nitisk och går och jobbar när jag är sjuk utan för
att jag inte är sjuk så ofta. Tror att jag blivit lite immun mot de där
bacillerna som sprider sig i klassrummen. 

Nåväl, dagen idag ska jag härda ut så får jag se hur det känns
imorgon. 

måndag, januari 23, 2017

Ord .....

Dignar, skatteok. Nya ord för 19-åringar.

Och så kläckte en ur sig: Dino har glömt sin läsförmåga hemma.

(då log jag i mjugg)

Behövs inte mycket.

Det ringde från DR Schenker, de meddelade att mitt
rökrör var i antågande.
Jäklar vad jag blev glad, nu kan jag äntligen planera och
fixa så jag får in det i nya rummet. 
Sen ska de bli elda av.

söndag, januari 22, 2017

Igår ordnade jag dimma...

När jag kom till stugan sken solen och jag trodde
att solen skulle skina genom plasttaket i nya rummet
och det skulle bli lite varmare än utetemperaturen.

Ack vad jag bedrog mig, solen räckte inte upp bakom
skogen, den smet förbi så det blev inte så varmt som 
jag hoppades. 

Sedan kom dimman.... jaha, tänkte jag då. Nu blir det
till att elda och sen så befinner vi oss i Lutzen  ( för de 
som vill ha rättstavat får här två prickar som ni kan placera
över u:et : jag får inte dit dem på rätt sätt)

Nu bar jag ut mängder av saker som skulle eldas.
Helt plötsligt dök D upp i sin nytvättade bil, tji fick han när
han åkte vägen ner till stugan, man kan säga att den såg
inte nytvättat ut när han parkerade.

Jag hade ett gammal bord från 30-talet, med ett trasigt hjul
det for in i elden av bara farten.

I Friggeboden fanns två kassar med "stugakläder", kläder som
jag använder när jag målar eller vet att jag kommer att bli skitig.
Jaha och hur ofta har jag använt dem? Inte en gång på två år.
Skjuts in i elden, nästa kasse innehöll 10-15 svarta tröjor, in i 
elden med dem. Motiveringen var att jag inte ska jobba som tolk
efter andra juni så jag behöver dem inte alls efter den datumen.

Och när jag tänker efter så har de nog legat i kassen i två år 
också utan att jag ägnat dem en tanke..... nu blev de aska och 
dimman lägrade sig över området.

På skidområdet i stan stakade de vidare med sin världscup,
de klarar sig utan mig för det var 30.000 andra där och hejade.

Nu har Friggeboden helt plötsligt fått lite liv för jag hittade andra saker
som jag kunde ta med till stan och svärsonen som håller på att reparerar
deras kök. En rulle med som jag kallar foam, samt en rulle med lumpapper 
som nog heter lumppapper... (jäklar vad många p i samma ord)
Friggeboden kommer att få sig en rejäl ansiktslyftning, jag kommer att få
mer plats där när allt är ordningsställt.

Kl. 17 är det kalas hos ettan, hon har fyllt år så idag blir det tacos med
släkt och vänner. 



fredag, januari 20, 2017

En lättsam dag.

Klockan ringde 8 ???? jaså. Jag stängde nog
av den och tyckte: va fasen .. jag sover en stund till.
Vaknade 9.45, tur för mig att jag började 10.45.
Hann till jobbet och fick samtal från dottern att ettan
var sjuk. Ok, startade en lektion, prov i historia, for
och hämtade ettan, tillbaka till lägenheten. 
Med dörren öppen till trappuppgången och grannens
dörr lika öppen så låg sjuklingen i soffan och slappade
under tiden som jag startade en till lektion. 
Matte som gicks igenom och sen hem igen.
När jag kom hem så ringde fritids och det var tvåan som
undrade var hon skulle ta vägen. Lilla gumman, jag hämtar
dig också, klart att du ska vara med här du också.a 

Nu ska vi spela knäcka koden.. gissa vem som får stryk?



torsdag, januari 19, 2017

Och där slog det tillbaka.

Några elever skulle göra en enkät ang. att starta
en dejtingsida på nätet.

De gjorde frågor och gick runt i klasser och delade ut enkäten
med utvalda frågor angående dejting. 
När eleverna kom tillbaks så sa de att svaren inte var
helt korrekta för eleverna förstod inte alla ord i frågorna.

Gymnasieelever andra och tredje året tillfrågades.  


*bankar mig i skallen med en spikklubba och önskar att jag
vore pensionär igår*

Tänker på de där tre grabbarna som hade visioner.

Återkommer gång på gång till det de sa, speciellt den där 
grabben som sa att han bodde så nära skolan när han gick
i sexan att han kunde åka fyrhjuling dit. 

Vilken kille, reparerar bilar och tjänade 90.000 förra året på
det. Hur får man en så engagerad son? En pojk som vet
på ett ungefär vad han vill. Ja, inte blir man sådan av att
sitta och glo på en skärm, eller chatta på mobilen. 

Man får nog ha först och främst  ha en pappa, morfar, farfar som
har ett bilintresse, kanske en mamma, mormor, farmor med
intresse skulle gå bra också. 
Jag ser ju själv att jag överför mitt byggande till de två äldsta 
barnbarnen (flickor).

Inser vikten av att ha engagerade föräldrar sådan som också har
ett intresse eller vet hur man styr in någon mot ett intresse. 
En eller två föräldrar som är närvarande och som hjälper till
när det behövs. 
Hur ser det ut idag? Har vi engagerade föräldrar? 
Jag vet inte, det enda jag ser är föräldrar till småbarn, föräldrar
som joggar med barnvagn skjutandes med en näve och mobilen i den andra,
Föräldrar till halvvuxna barn lyser med sin frånvaro.... jag ser dem aldrig
ihop med sina barn. 
Usch och fy... nu ska jag åka och jobba. 

onsdag, januari 18, 2017

Båten ligger där den ska...

I sjön ligger endast däcken kvar, de var fastfrusna och
gick inte att få loss. Vi stretade och drog och snart hade
vi fått upp båten på land. 














Raskt tog vi oss till Limmareds värdshus och
åt deras berömda schnitzel (va är det för stavning?)
Det var gott.

Funderar på att skriva en insändare om mörker och 
lilla staden. Undrar om det är någon mer än jag som
inte tycker om att gå ut i stan när det är mörkt? 

Ledig dag.

Båten ligger i sjön upp och  ner. Idag är dagen då vi
ska försöka vända den, dra in den till land och sedan
vända den igen upplagd på däck.

Hur det går, det återstår att se.

Vädret är på min sida + 2 och dimma. Det blir en härlig dag.

Ang. världscupen som hålls här i helgen, de förväntar sig 
55.000 besökare. Och då tänker jag: Alla bilar, var ska de
ta vägen?

Jag ska i alla fall parkera min bil bakom huset så gatan är fri
att parkera på om man vill. 

Nu packar jag och drar vidare till Tillflykten. 


tisdag, januari 17, 2017

Så underbart.

Eftersom jag slutade tidigt idag så for jag till vår högstadieskola
för att fika med damen i uppehållsrummet. (eleverna kommer dit
och köper glass, frukt eller fralla).

När vi stod och pratade kom tre grabbar från en sjua och började
prata. Wow... härligt, de pratade. Jag såg inte en mobil i någons
hand. Jag var nyfiken och frågade var de kom ifrån. Alla tre bodde
ca en mil utanför lilla staden. En sa: när jag gick i skolan i byn då
kunde jag åka fyrhjuling dit. De var så naturliga och pratsamma att
jag var salig av lycka. 

Den ene av dem berättade att han lagade bilar som han sedan sålde.
Jag frågade vad han skulle söka när han skulle börja på gymnasiet 
(oftast vet de inte det när de går i sjuan), blir det fordon då eller?

Han svarade, nja, jag tror jag ska gå skog eller så blir det något med
grävmaskin för det är så bra med det för man får oftast jobb efter skolan och 
man får ta alla möjliga körkort på den linjen. 
Olika körkort är ju alltid bra att ha avslutade han.

De andra grabbarna var lite osäkra på vad de skulle göra men det lutade lite
åt jordbruk eller skog....

De där ungdomarna gjorde min dag, så härligt att få prata med några som
var sociala, kunde föra sig och som verkligen hade huvudet på skaft. 
Det var landsortsungdomar och det är lite mer äkta i dem är de som 
strosar runt på gågatan och fånstirrar in i sin mobil.
Fördomar.. ja, jag vet. 

Fick mig ett gott skratt.

En lärare berättade att hon på en högstadieskolan blivit kallad
för jävla kärring.
Hon ringde hem till eleven och berättade för pappan och sa: Tycker du det
är rätt att din son kallar en kvinnlig lärare för jävla kärring.
Pappan svarade: Det är ju lite svårt att kalla en manlig lärare för det.

RIDÅ.

måndag, januari 16, 2017

Dottern tipsar

och jag hänger på.

Det handlar om att spara.
Vecka 1, spara 10 kr
Vecka 2, spara 20 kr
Vecka 3, spara 30 kr
osv osv tills du är framme vid sista veckan nr 52.

Gör du så här så har du sparat 13780:-

10 + 520 X 52
--------------------
          2

Man tar en almanacka och fyller i antal kronor varje vecka och
sedan när du sparar så stryker du den summan. 
Gör du så här så behöver du inte ta det i tur och ordning,
har du mer pengar en vecka så väljer du en vecka med en
större summa. Jag har börjat nyss och har gott om pengar
så jag har tagit stora summor först ... 


Vem är jag att kritisera andra?

Jag är den som levt 64 år.

Jag är den som sett utvecklingen med dator/mobilanvändande.

Jag är den som jobbat i en och samma klass under tre år.

Jag är den som jobbat på gymnasiet i en och samma klass under tre år.

Jag är den som ser skillnaden på 1994 års elever och hur de är idag.
(så länge har jag jobbat inom skolvärlden både som lärare och tolk)

Jag är den som ser empatin försvinna. Kamratskapen lösas upp, var
       och en sitter vid sitt sociala media. 

Jag är den som ibland svarar på frågor när eleverna inte förstår sin uppgift.
       Det är för många ord som de inte förstår.

Jag är den som är uppgiven, skräckslagen och oroad över hur framtiden ska
bli för de små liven. Hur ska de klara ett jobb, fixa familj när de inte ens tittar
upp från sina skärmar? Hur ska de ta igen allt det sociala de har förlorat, vem
ska säga till dem att man säger hej när man kommer in i ett rum, att man tar
i hand och hälsar, att man tackar för hjälpen (om man fick någon).

Nä mina vänner, vi går en mörk framtid till mötes. 

Tack och lov så har jag mina barn och barnbarn, de får axla manteln,
i alla fall i min familj. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Och så tittar jag in på några bloggar, barn högt och lågt, barn med paddor, plattor
och allt vad det heter. Barn sitter i sofforna och glor på tv eller spelar tv-spel.
Mammor sitter ute och äter lunch, 5-6 stycken alla med mobilen i handen, eller
liggandes vid tallriken. 
Någon reser sig och går på toa och tar mobilen med sig.
Men vad i helvete är det frågan om. 
Väntar alla mammor på någon slags organdonation så de inte kan lämna telefonen på bordet den tid det tar att kissa. Rädslan för att missa något är helt otrolig. Är ni så jävla viktiga att ni måste ha mobilen med alltid?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag har jag kommit till insikt ang. en resa till Tyskland. Vi ska resa alla treor på den
skola jag jobbar på. Stanna borta i en vecka och bo på hotell i Berlin.
Nu har jag bestämt mig: Jag ska inte följa med. Jag vill inte offra en vecka och lägga 
den på människor som inte är intresserade. Antingen får jag semester eller så får
de hitta något annat jag kan göra här hemma. 
I morgon ska jag meddela rektorn mitt beslut, han blir inte glad men det skiter jag i.

söndag, januari 15, 2017

TV... min nya favoritsak.

Här står tv:n kvar på sin plats, där den hamnade
vid juletid.
I morse så knäppte jag på den och hamnade på
Kunskapskanalen.. ngt slags forum.

Jag blev fast, lyssnade och tittade. 

En man (amerikan) pratade om skärmtid. Jag lyssnade,
håret reste sig på armarna.... ÄNTLIGEN en människa
som ser nackdelar med barn och vuxnas surfande, tid
vid datorn.

Efter ett tag insåg jag att jag missat hans första 10 minuter.
Jaha.. nu får jag leta upp det på nätet.

Kunskapskanalen kan man inte se på SVT play. Varför inte, undrar jag?¨

Ja ja.. det ska nog lösa sig. Fram till tv:n igen och bläddra i programmen.
Det löste sig, programmet går i repris tre gånger kommande vecka.

Nu är jag glad för jag lyckades trixa lite och fick fram inspelning så nu
kommer programmets första timme spelas in imorgon ....
och sen kan jag sitta där och titta och säga och tänka.......

VAD VAR DET JAG SA??????

Mannen berättade också att han skrivit en bok om dataanvändande.

Återstår att ta reda på vad han heter och följa upp den spännande
människan. 

lördag, januari 14, 2017

Kom på en sak....

Igår eftermiddag när jag kom hem från jobbet fick jag sån
lust att lägga mig i soffan en stund.
Eftersom jag var sjuk vid jul så kom tv:n fram och den står
där än.... (snart ska den ut)
Jag lade mig i soffan och bläddrade i kanalerna och stannade
vid ett program som hette något liknande Bla bla från New York.

Några rika damer som visade sina liv och konflikter med sina väninnor.

Det som slog mig var att när det kom in någon ny i rummet så
skulle det hälsas och kindpussas. Samtidigt som de sa: Hello 
nice to see you så gick deras röster upp en eller ett par oktav.
De blev gnälliga och det lät rent för jävligt. 

Nu har det oktavhöjande fenomenet kommit hit också... jag hörde
det bland kollegorna när det skulle hälsas på nya i lärarrummet.

Ok, det var bara det jag ville. 



Så här kan man också säga.

När jag pratar och någon tar upp en mobil då är
det lika illa som om någon tagit fram en tidning och
börjat läsa.

SÅ .... från och med nu så kommer jag att säga:
Ojdå, är det något viktigt du håller på med så kan
jag vänta med det jag skulle säga.

Eller så gör jag som en lärarkollega gjorde när hon
var bjuden på middag med några väninnor och hon
kom dit, satte sig, några lyfte på huvudet och sa hej
och fortsatte att fånstirra ner i mobilen.
Hon reste sig och sa: 
Ok, här har ni viktigare saker för er än att umgås.
Vände på klacken och åkte hem. 
-----------------------------.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.--------------------

Något helt annat.
Barnbarnen säger att jag snarkar... jaså, säger jag, det
tror jag väl inte. 
Bara för att bevisa att jag sover helt ljudlöst så spelade jag
in mig själv i morse. Jag vaknade vid 6-tiden och satte på
någon slags inspelning på mobilen.

När jag gick upp vid 9 så letade jag upp det inspelade och 
började lyssna..

He he.. här låter det mer än tillåtet.... jag hörde någon vissla
och tänkte.. va fasen är det någon utanför som visslar.
 Nä.. det var min andning som pep, men bara i 25 sekunder.
Ok.. det var ju inte så farligt... det lät enbart mysigt :-)

Sen kommer det stora artilleriet ... wow ... så jag kan snarka.
Ja, jag undrar om inte decibeltalet var i samma nivå som en
motorsåg (av äldre modell). Snarkningarna höll på kanske en
minut, det är väl inte så farligt eller?

Och nu kom det in en elefanthona, en uppretad sådan som står
och slänger med snabeln ... försvarar sin unge. Ni vet det där dova
mullrandet som kommer långt ner från magen. 
Oj oj, barnbarnen har rätt: Jag snarkar. 

Får erkänna att jag visste det eller misstänkte det.

Fast det viktigaste för mig är att jag sover, och det är det lite si och så 
med. 

Idag blir en fin dag, rökröret med tillbehör ska beställas (och betalas)
sonen ställer upp och klickar i på hemsidan sånt som jag behöver.

Jag är lite besviken på vädret, här är minus och jag vill ha plusgrader.
Nåja, det kommer, det kommer.

fredag, januari 13, 2017

Kristin Kaspersen

Vilken reko tjej. 
Inte en botoxinjektion i sikte. 

Hon ser helt normal ut, ser ut som
den åldern hon befinner sig i. 

Veckans sista arbetsdag.

Tittar på mitt schema och inser att jag inte börjar förrän 10.45.
Det ser bra ut, lugna lektioner och bra lärare.

På högstadiet här i stan är det kaos, 14-15 lärare har sagt upp
sig och vandrar vidare till (de flesta av dem) grannstadens skolor.

Eftersom många lärare är pengasugna så har mammon styrt dem
till grannens skolor men ett flertal av de som sagt upp sig slutar pga att de
är missnöjda med hur skolan styrs, lärarlyft och pengar ... det fanns
visst någon orättvisa i det. Jag är inte så insatt i det men inser i och 
med det jag sett under 6 års tid i skolans värld..... skolan är på väg åt
helvete. 


Och det är inte lärarnas fel.


Och nu kritiserar jag er föräldrar som har barn i skolan, ni som inte bryr
er ett enda dugg om hur era barn har det, ni som inte tar reda på vad de
har för läxor, ni som inte går på ett enda föräldramöte, ni som inte har
kontakt med läraren, ni som glömmer av att uppfostra era barn, ni som
sitter med era mobiler vid matbordet, ni som tar bilder när ni äter ruccola,
ni som åker till träningslokalen, ni som vill ha egentid, ni som låter era barn
göra som de vill, ni som inte ens vet vad deras lärare heter eller inte ens 
vet vilken klass ungen går i. 

Ni kommer att vakna upp en dag när socialen ringer och vill ha ett samtal
med er om ert barn, ni som får försörja era telningar tills ni själva går i 
pension. 

Nä... nu ska jag åka till skolan och ännu en gång kommer jag att få höra av
en gymnasieelever: Va, det visste jag inte, va, det har jag aldrig hört... vad
betyder feedback?

torsdag, januari 12, 2017

Ibland förstår jag ingenting ....

Världens farligaste nervgift injiceras i kroppen.

Tänderna bleks med ... ja vad? Det visar väl sig i framtiden.

Det tatueras både högt o lågt, både ögonbryn o kropp. Är det säkert?

Ögonfransförlängning.... med ett klister som många många blivit allergiska
mot .. kanske det skapar allergier, vem vet.

Brösten förstoras ....

Håret färgas.

Läpparna får också en omgång. 

Kropparna ligger i solarium och det vet väl alla att det inte är bra.

Många sprutmålar sin kropp med brunfärg.... vad är det?


Nu förstår väl alla att det här görs för att se bättre ut. 

Och så var det en kvinna som ville att vi ska prata mer om klimakteriet ...
varför? 

För att du vill veta att alla har det likadant som du? Och medicin mot
problemen som kommer med klimakteriet.. nja, det kan vi inte ta för det 
kan ju vara farligt...

Varför inte prata om varför ni måste operera er, förlänga, förkorta, förstora, förminska
va f-n är det med människor/kvinnor?

onsdag, januari 11, 2017

Många timmar blev det.

Efter frukosten satte vi fart med tapetserandet,
barnbarnen var i skolan, endast "den gamle" 
(labradoren) var hemma. 

Han försökte med sitt vanliga knep, tittade på mig,
tittade mot köksskåpet där hans mat står... och
så ville han att jag skulle ge honom hans frukost.

Han ser verkligen ut som om han inte fått något att
äta sedan 1800-frost. Han ljuger, han fick mat för
en timme sedan säger dottern. 
Eftersom han hör så dåligt så fortsatte han att blåstirra
på skåpet och mig. 
Jag sa med myndig röst: DU HAAAAAR  FÅTT MAT!
Då vände han på klacken och gick och la sig igen med
en ljudlig suck. 

För övrigt så gick tapetseringen bra, vi började vid 10.30
och var klara 19.00. Köket är inte jättestort men tapeten
hade mönsterpassning så det var lite klurigt på en del 
stället. 
Blev urtjusigt.

Idag är det jobb efter cirkus 1 månad ledigt. 
Hur ska jag orka? Jag är van att ta en timme i taget så jag
får väl göra det idag också. 

tisdag, januari 10, 2017

Snart på väg.

Kroppen i trim, redo för att stiga upp på en pall och
sen ner igen.
Armarna lite trötta, händerna vill somna ... men 
det ska nog gå att tapetsera ändå. 
Dottern är en envis en så många pauser kommer
det inte att bli.
Jag har tjingat frukost i alla fall så den står klar när
jag kommer dit. 

Hej från nu.

måndag, januari 09, 2017

Idag har jag tänkt på Mirka, hon med 13 barn.

Orsaken till att jag tänkt på henne var att jag hade mina barnbarn
hela dagen. Det började med gårdagskvällen då jag hämtade de
två äldsta, 8½ o snart 10. De sov över hos mig och idag klockan 10
åkte vi till tandläkaren för kontroll av tänder och tandställning.

Därefter blev det lite handling på Willys. 
Nu styrde vi kosan mot trean och fyran, 6½ o 7½. 
Det var nu Mirka kom in i mitt huvud.

Jag hade fyra att ta hand om, kanske väl överdrivet att säga för de
klarar sig bra själva. Ute ösregnade det så det var inte tal om att få
ut dem i slasket. Vi spelade Othello, Schack samt Fia med knuff.
7½-åringen är en urusel förlorare, när han ser att det håller på att gå
åt helsike, då vill han inte vara med mer. Fegis.

Sedan skulle det lagas middag till oss fem, de roade sig själva och jag
stod där med kött och makaroner och tänkte på Mirka... herre min tid
vad mycket mat hon måste laga. Hur får hon ens plats med all mat
på spisen. Hur serverar hon maten? Hur räknar hon ut hur mycket som
ska gå åt? Jag funderade och tänkte... och tänkte. Hon är otrolig!

När maten skulle serveras så gjorde jag i ordning en tallrik till var barn och
det var precis att tallrikarna fick plats på diskbänken. 
Och då kom tankarna: Hur gör Mirka????

Imorgon kommer mina tapetserarkunskaper till sin rätt, dottern har önskat
mig som tapethängare... det ska väl gå bra. Jag är ledig från jobbet så 
klart att jag kan ställa upp med mina kunskaper. 


söndag, januari 08, 2017

Jag ger upp... ni får vara vilka ni vill :-)

Idag blir det en sväng med bilen till stugan.

Undrar om det är normalt att en vuxen man på 62 år har
ca 30-35 vinterjackor? Hur många år måste han leva innan
han har slitit ut alla dem?
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''




lördag, januari 07, 2017

Att bedja hjälper inte, eller?

Jag bad att alla skulle tala om vilka de var som kom hit och läste
min blogg. Ett endaste svar fick jag. Dig kan man lita på!

Ni 15 andra vad är ni för fegisareller kanske ni inte har någon 
kommentarsknapp i er dator/surfplatta/mobil?

Så då gör vi om det igen: Tala om vem du är som kommer hit. Tack :-)
---------------------------------------------------------------------------------------------

Dammsugningen fick vänta, jag fick annat att göra (eller jag hittade på det
för att slippa dammsuga)
Jag for till dotter med familj för att se deras nya möbel i köket.. vet inte vad
den kallas men den såg bra ut där den stod som en stor koloss i köket.
Någon slags arbets/sitt/avställningsbänk var det i alla fall.

När det besöket var avklarat så for jag till stugan för att kolla så att elementen
på toaletten sköter sig och håller värme i mina målarfärgsburkar. 
Det såg ok ut, -13 ute och + 1,9 inne, det räcker och blir över.
När det besöket var avklarat så for jag till gräsänklingen sonen och dennes
två söner. Sonen och jag diskuterade hur det ska gå till att montera in min
skorsten, han erbjöd sig att hjälpa till. Vi kikade på nätet på en firma som
säljer skorstenar. Tror att vi fick ihop det. 
Jag ritade och han beställde. 


När det var klart så blev det pannkaksdags 1,2 l mjölk och 7 ägg....
och som jag stekte, sönerna glufsade i sig och gick snabbt från
bordet för att fortsätta med sitt.
Papegojan pockade på mitt dåliga samvete så jag åkte hem för
att titta till honom och hämta min virkning för att fortsätta umgås
med sonen ett tag till.
Vid 21-tiden så blev det hemfärd på riktigt och sängen hägrade.
Jag hade ett par inspelade program som handlade om Alaska så
dem plöjde jag igenom innan jag lade mig.
Sov riktigt gott, drömlöst och djupt.
Här ska det bli snö idag så det som ska göras utanför hemmets väggar
får hända nu eller inte alls. 


fredag, januari 06, 2017

Idag är det sk. julafton på Gran Canaria. 

Hos mig är det dammsugardag, det jag inte
gjorde igår får jag göra idag.

Jag har börjat fundera lite på min papegoja, hur jag ska
göra med honom om jag flyttar till Mallorca under hösten/vintern.
Ska han med? 
Ska han lämnas bort? 
Ska jag avliva honom?

Det senare blir nog inte aktuellt för så kan man bara inte göra
med ett djur. 

Han plockar sig just nu och snart ser han ut som om han är 
redo för en tripp till ugnen. Grillad grå jako, det låter nåt de.

Jag fixar leksaker som han kan bita sönder, tidningspapper 
istoppade i mjölkkartonger och mellan lagren lägger jag nötter
eller rönnbär... han går all in på det och efter fem minuter så
är leken över, han har massakrerat kartongen och hittat godiset.
Japp.... nu var det inte kul längre. 

Nya leksaker som han går loss på. Och så var det klart och så sitter
han och naggar i sina fjädrar igen och blir kalare och kalare. 

Apropå kalare... så menar jag kallare. I natt var det lite över - 17 hos
mig, det är nästan så att det känns inne att det är kallt ute, men så
otroligt vackert. 
Över sjön ligger ett dimmoln och täcker husen på andra sidan sjön, 
om en stund när det blivit varmare kommer dimman att skingras och jag 
ser andra sidan.