onsdag, februari 14, 2018

Tack och lov så bor jag i en liten stad.

Här är relativt lugnt men ändå vågar jag inte gå utanför dörren kvällstid.

Jag bor längst ner på en gata så jag måste ta mig 5-600 meter på den gatan
om jag går från stan mot mitt hem.
Längst ner på  höger sida närmast stan är det ett fint hyreshus med balkonger åt två håll,
i huset bor äldre människor, ensamstående damer i var och varannan lägenhet.

Nästa hus är en villa på två våningar och där bor en ensam dam med två-tre hundar.
Hon har satt upp en skylt i trädgården: Om hunden anfaller, ligg still tills ägaren kommer!

Tredje huset är också ett hyreshus men vem som bor där det vet jag inte, fyra lägenheter
är bebodda av för mig okända människor.

Fjärde huset, 20-25 lägenheter där varje lägenhet har en inglasad loftgång. Framför
huset ligger en liten liten damm som det porlar om på sommaren.
Hyran är dyr i det här huset, där bor mest äldre människor har jag sett när jag stött på
någon av dem. En gång träffade jag en dam som hette Elva, hon var nummer elva i en
syskonskara på tretton.

Nu kommer nästa hus, ett hyreshus med tre våningar, det finns fem liknande hus på
gatan. Här bor det människor av alla de sorter, på gatan står det bilar parkerade
med registreringsskyltar från Polen, Rumänien och Lettland.

Här går de med hucklen, barnvagnar både högt och lågt,  barnen springer ute vilken tid
som helst på dygnet. Det är vinter men de springer ute tunnklädda och ingen verkar ha koll på dem.

Tittar jag upp mot fönstren så ser jag fördragna gardiner om inte fönstren är öppna för då hänger gardinerna utanför och fladdrar. Huset är belamrat med paraboler på både väggar och balkonger.

De svenskar jag känner som bott i de här husen har ganska omgående flyttat, letat sig något
nytt, de tar nästan vad som helst för att komma därifrån.
Går man in i en trappuppgång och läser vem som bor där så är 2% svenska namn resten
heter något arabklingande namn samt några med namn från öststaterna.

De där fem husen är de som gör att jag inte vågar gå där när det är mörkt. Vem veta vad
man stöter på.

För ett tag sedan så blev en kvinna rånad på pengar och sin mobil av två påverkade personer,
två svenskar. Polisen tog dem efter en timme, de fick väl en varning och sen var det bra
med det.

Jag räknar ner dagar tills jag kan flytta till stugan. Idag är det ca 45 dagar kvar. Jiiiiipppiiii.



Inga kommentarer: