lördag, februari 03, 2018

Veckan gick lika långsamt som tåg gör just nu.

Det kändes som om jag stampade i lera, ett steg fram och två bakåt.
Massor att göra på jobbet, en adept som var ilsken som en jordgeting.
Han fräste och svarade nej på det mesta.
Trotssyndrom i sin rätta skepnad.

Han har fått en till diagnos, autism och när han fick den diagnosen så
blev det en sak till i ryggsäcken.

Han lider av sina diagnoser och det är det som tas ut på mig.

I torsdags morse tog jag honom rätt upp och ner och talade om hur jag
känner mig när han är arg, otrevlig och far ut mot mig.

Han verkade ta det med ro, kanske kanske förstod han vad han utsatte
mig för, torsdagen och fredagen gick smärtfritt. Det var inte mycket
han protesterade mot.

Men fy fan vad det tar på mina krafter. Jag är helt slut.

Nu får vi ta nya tag och hålla ut tills det blir en anings andningspaus under
sportlovsveckan.

Antagligen gör jag ett bra jobb för nu vill rektorn teckna upp mig till hösten
med en annan elev med liknande problem.

Jag låtsades att jag skulle tänka på det .... men men .. innerst inne vet jag att
jag INTE vill, jag har inte rätt sorts utbildning, inte psyke nog att orka två
terminer till.
Jag orkar inte komma hem från arbetet och känna: fan... vad jobbigt.

Visst är jobbet kul, bra kollegor, bra (nja ibland) elever, bra lön,
mycket är bra men jag ska försöka fokusera på att jag är pensionär och då
ska man göra annat än att jobba.

Ikväll är jag bjuden till grannen på andra sidan gatan på smörgåstårta.
Grannen och jag träffades i somras när vi i vårt hus satt ute och fikade.
Hon kom över och vi kände igen varandra... och kom på att vi inte hade
träffats på ... håll i er ..... 50 år.
Å jäklar vad vi har mycket att prata om, så det kommer att bli en trevlig kväll.

Inga kommentarer: